Annons

Debutant som inte lever upp till hyllningarna

Sylvain Neuvels ”Sovande jättar” är en kanadensisk sciencefiction-thriller som väckt mycket uppmärksamhet. Men recensenten Bella Stenberg imponeras inte.
Publicerad 17 september 2018
Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.
Sylvain Neuvel.
Sylvain Neuvel.Foto: James Andrew Rosen

Elvaåriga Rose trillar ner i ett hål och landar i en gigantisk metallhand, tillverkad med avancerad teknik och minst 6000 år gammal. Sjutton år senare är hon fysiker och ansvarig för den hemliga grupp som försöker hitta resten av jättens kroppsdelar. Syftet är lika oklart som vem som ger gruppen order, men om fyndet blir känt förändrar det såväl mänsklighetens syn på sig själv som på det omgivande universum. För att inte tala om det geopolitiska läget på jorden – lika mycket om inte mer än science fiction är ”Sovande jättar” en politisk thriller. Självklart går det inte att gömma en robot hög som ett 20-våningshus, och självklart inträffar ödesdigra misstag under experimenten. Såväl på det personliga som det politiska planet är det människans dåliga sidor som ställer till det.

Debutanten från Kanada har byggt boken på dagboksanteckningar, loggböcker och enstaka nyhetsartiklar men främst förhör med de inblandade utförda av den anonyme och manipulative utfrågare som är drivande i projektet. Mest liv får den hetlevrade helikopterpiloten Kara som blir teamets samvete – samtidigt som hon också är en kliché. Händelserna skildras från olika vinklar, men Neuvel utnyttjar inte möjligheten att få fram allas olika drivkrafter. Frågorna är många och slutet en cliffhanger inför trilogins resterande delar.

Bella StenbergSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons