Filmrecension: Rött kort

"Rött kort" är lite som en fristående del av "Handmaid's tale"-universumet, förlagd i nutid och med undertiteln "vilken lirare".

Filmen är fiktion men bygger på verkliga omständigheter för kvinnliga fotbollsspelare i Iran. I centrum står stjärnspelaren Afrooz som är på väg till Malaysia för sitt livs viktigaste match.

På flygplatsen nekas hon utresa då hennes man Yasser har förbjudit henne att lämna landet. Yasser är bitter. Inte bara över att Afrooz begärt skilsmässa men också för att hon innan dess låtit fotbollen ta all uppmärksamhet från familjelivet. Yasser är en stilig och slemmig karl, som symboliskt nog är programledare för ett mysigt frågesportprogram kallat "Gamla goda tider".

Det verkar som om den stora matchen står på spel, men när filmen rullat över halvlek är hoppet långt utom räckhåll. Frågan inställer sig: varför ska jag fortsätta titta? Afrooz försöker muta sin exman med sex, men det räcker inte. Hon tar honom till rätten, men ingenting biter på det patriarkala förtrycket som har lagens makt i Iran. Trots sympatiska allierade möter Afrooz nästan bara motgångar.

Som publik är det lätt att sympatisera med Afrooz men svårt att engagera sig i filmens dramatik som stampar vatten i olika fruktlösa konflikter. Klockan som tickar (Afrooz har bara några dagar på sig att fixa sitt utresetillstånd) är på många sätt överflödig. Utfallet verkar oundvikligt. För spänning behövs mer framåtrörelse.

Det gäller också huvudpersonerna, som är orörliga i sina roller som förtryckt och förtryckare. "Säg ja till allt jag ber dig" kräver Yasser av Afrooz i en scen som gränsar till parodi. Deras bråk från ett sönderslaget äktenskap bränner till ibland och ger ledtrådar om något djupare som inte riktigt utforskas. Synd, då första halvan hade förutsättningar att tackla ett viktigt ämne inom sportens ofta förljuget "opolitiska" värld.