Gustavsson: "Akademien legitimerade Arnault"

En vecka efter att den amerikanske filmproducenten Harvey Weinsteins övergrepp på en rad Hollywoodstjärnor avslöjades skrev reportern Matilda Gustavsson i sin mobil: "Jean-Claude". Kulturvärlden hade viskat om kulturprofilen i decennier. När hon inledde sin undersökning fick hon så småningom kontakt med flera kvinnor som sade sig ha varit utsatta för sexuella övergrepp och till och med våldtäkter.

– Jag blev chockad, och den känslan har ofta återkommit sedan dess. I början skakades jag av att berättelserna rymde en så stor maktlöshet. Kvinnorna bar på en kunskap om kulturvärlden som inte fick benämnas och som absolut inte erkändes. Inför tanken på att jag kanske inte skulle lyckas publicera uppgifterna kände jag själv också en maktlöshet, och en sorts klaustrofobi, säger Matilda Gustavsson.

Under sex febriga veckor arbetade hon med avslöjandet. Den 22 november 2017 publicerades artikeln i Dagens Nyheter, där 18 kvinnor anklagade den så kallade kulturprofilen, Jean-Claude Arnault, som tillsammans med sin hustru akademiledamoten Katarina Frostenson ledde den mytomspunna kulturscenen Forum.

Redan tidigt frågade Matilda Gustavsson sig hur Arnault kunde få en sådan maktposition. Vissa menar att han inte hade någon makt alls, medan han själv framställde sig som en kulturvärldens grindvakt.

– Samtidigt har han många relationer som också ger honom en reell makt. Men det kusliga är att det inte spelar någon större roll om makten fanns eller inte, för den uppdiktade makten kunde ändå användas till att tysta människor och få kvinnor att överge sina konstnärliga ambitioner, säger Matilda Gustavsson.

Hon tycker att det säger något om kulturvärlden, där makten ofta är informell och under ständig omförhandling. Arnault blev därför svår att syna. Inte heller Matilda Gustavsson fick alla svar hon sökte, trots att hon följde honom i fotspåren till hans barndomsstad Marseille. Men hon fann vissa viktiga pusselbitar.

– Det var starkt för mig att han inte har någon akademisk bakgrund, och att han – liksom flera av hans offer – har kommit till kulturvärlden utifrån. Han är elektriker och han har gått en praktisk gymnasieutbildning. Ändå lyckades han ta sig till den absoluta toppen i den intellektuella sfären i Sverige – och i vissa sammanhang blev han till och med en symbol för bildning.

Matilda Gustavsson skildrar hur Frostenson och Arnault byggde upp Forum, där unga författare och konstnärer drömde om att synas. Kanske särskilt på grund av banden till Svenska Akademien.

– Akademien har hela tiden legitimerat Arnaults status genom att ge honom förtroendeuppdrag, på ett sätt som är unikt. Han får vara värd på deras mingel inför Nobelfesten, han blir ansvarig för att sköta deras våning i Paris och de ger ett bidrag till hans klubb, som också är Katarina Frostensons klubb. Det är ett unikt stående bidrag som ingen annan får. Så deras roll i det hela är jättestor. De har också känt till saker som de inte har pratat om, inskärper hon.

Hon vill påminna om vad krisen i Akademien handlade om, och skildrar maktspelets många turer efter avslöjandet. Ett första krismöte hålls i Börshuset den 23 november där det framkommer att flera ledamöter har egna erfarenheter av Kulturprofilen. Efteråt meddelar den dåvarande ständiga sekreteraren Sara Danius pressen att Akademien enhälligt har bestämt sig för att bryta kontakten med Arnault. Hon tror då att ledamöterna är överens.

– För många av kvinnorna betydde det extremt mycket med Sara Danius agerande, som man trodde var Svenska Akademiens agerande i början. Att man gick ut och erkände sin egen roll, säger Matilda Gustavsson.

Hon är sparsam med att skriva in egna åsikter i boken. Men vissa ställningstaganden gör hon.

– Till exempel anser jag att Sara Danius agerade modigt och klarsynt. Det är något jag har kommit fram till genom att jobba mig närmre och närmre det som faktiskt hände.

Bland ledamöterna börjar kritik mot Danius uttalas i sms och enskilda samtal. Kulmen nås i den debattartikel där Horace Engdahl uttrycker att Sara Danius är den ständiga sekreterare som har gjort det sämsta jobbet sedan Akademien skapades 1786. Även Anders Olsson läste artikeln före publiceringen, enligt Matilda Gustavsson.

– Man riktar tidigt in sig på Sara Danius, trots att det är flera som uttrycker samma sak, säger hon.

Kritiken handlar bland annat om att Danius offentligt tog ställning i skuldfrågan och att Frostenson och Arnault stängts ute från krismötet. Engdahl avfärdar också kvinnornas anonyma vittnesmål och försvarar sin vän Arnault. Det är under en lång intervju med honom som Matilda Gustavsson för första gången får höra åsikten att avslöjandet bygger på "en konspiration", ledd av feministiska författare.

– Jag blev lite mållös. Men han refererade vad Katarina ansåg, att jag hade blivit använd av en mängd kvinnor som ville störta henne från poettronen, säger hon, och lägger till att Katarina Frostenson själv senare formulerar den teorin i sin bok "K", där hon skildrar tiden i skönlitterär form.

Frostenson har inte gett några andra uttalanden. Men Matilda Gustavsson såg hur konspirationsteorierna spred sig.

– Det fungerar som desinformation, att plantera ett väldigt extremt alternativt narrativ som egentligen inte styrks av någonting. Artikeln var journalistik och hade underbyggts på en mängd olika sätt, säger hon.

Matilda Gustavsson har arbetat medvetet med att ge ämnet tyngd. Hon ville signalera att det här ska bevakas seriöst. Dessutom gav metoo-rörelsen granskningen vind i seglen.

– Det här är en fråga som fram tills nyligen har haft låg status. Kanske man har skrivit om det i en kvinnobilaga, som ett kvinnoproblem eller en skvallernyhet. Att det här jobbet får Stora journalistpriset – det var en revolution i sig.