Månadens veteran: ”Att ha varit nära döden har påverkat mig mycket”

Sjöbo Artikeln publicerades
Folkraceföraren och Månadens veteran Ronny Bäckman uppskattar livet mer än många och mest av allt uppskattar han att leka med dottern Dinah.
Foto: Torun Bortz
Folkraceföraren och Månadens veteran Ronny Bäckman uppskattar livet mer än många och mest av allt uppskattar han att leka med dottern Dinah.

Varje idrottares historia är unik. Men Sjöbobon Ronny Bäckmans berättelse har en särskild och berörande nerv. Han har blivit en positiv vinnare som älskar att ge allt och som lärt sig att ta en förlust. Egenskaperna har han inte fått gratis – en stor del av hans personlighet grundar sig i när han i 20-årsåldern var nära att dö.

I dag är Ronny Bäckman 64 år och bor i en villa i Sjöbo med sin fru Laphatsada Chongtuam Bäckman och sexåriga dottern Dinah. Det är där han tar emot YA:s utsända för att berätta om sitt liv inom folkrace och mottaga priset som Månadens veteran.

Hans kärlek till folkrace är obestridligen stor, men ofta sticker samtalet ändå iväg till en ännu större kärlek – den till livet. Han bär den i sin blick och framtoning, i sina utsagor och sin historia. Under de där dagarna i 20-årsåldern när han var nära att dö väcktes och vändes hans syn på livet helt och hållet.

– Det var en bensintank på en bil som fattade eld. Jag tänkte först att jag skulle kalla på min styvfar men sedan kände jag att det blev väldigt varmt och plötsligt såg jag att det brann i mig. Så jag sprang över tomten ungefär 150 meter. Min storebror och mor var chockade. Han bara glodde och min mor tog en kopp vatten och skrek ”min påg brinner”. Min styvfar var den enda som fann sig. Han kastade mig rätt ner och rullade in mig i en matta och släckte elden. Annars hade jag aldrig överlevt, berättar Ronny Bäckman.

Dramat han just skildrat var bara första ronden i kampen att överleva. För Ronny Bäckman var illa åtgången av brandskadorna och han beskriver hur magens yttre endast bestod av köttslamsor. Striden för livet måste fortsätta och i den fick han ljuvligt erfara förtjänsten i att kunna ge sitt yttersta. För hans vilja att leva trotsade läkarnas dödsdom.

– De ringde från sjukhuset till min mamma och min styvfar natten mellan det tredje och fjärde dygnet jag låg inne. De sa att ”Ronnys njurar håller på att ge upp och det finns inget att göra. Den enda chansen som finns är om Ronny själv vill överleva.” Och det ville jag. Jag ville inte ge upp. Jag ville vara med längre än så.

Han ser både stolt och tacksam ut när han beskriver hur han till slut vann holmgången mot döden. Sedan drar han upp t-tröjan och visar upp magens ärrade hudpartier som finns där som eviga påminnelser av traumat.

Vi pratar en stund om att hans mentala ärr från händelsen numera är borta innan vi tar oss tillbaka till motorsporten, där han på allvar började köra rally aktivt 1975 – året efter brandolyckan.

Ronny Bäckman älskar att vinna och tävla, men har inga problem med att förlora.
Foto: Torun Bortz
Ronny Bäckman älskar att vinna och tävla, men har inga problem med att förlora.

Hans rallykarriär höll i sig tills han blev pappa för första gången, i början av 1980-talet, och det inte längre var ekonomiskt hållbart att ägna sig åt en sådan dyr idrott. I stället gick han över till folkrace som han sedan aldrig lämnat. Han pratar engagerat om folkracekulturen och lutar sig tillfreds bakåt i soffan när han beskriver hur han ensam utfört varje moment för att iordningställa sina bilar inför racen.

Men det adderas något extra i honom när han återkommer till tacksamheten över att ännu leva och de positiva förändringar det fört med sig. Hans ton blir varmare och hans inlevelse mer koncentrerad. Det där före och efter-momentet som verkligen präglat hans liv finns i det mesta av hans karaktär. Som när han förklarar hur han helt sonika kunde lämna livet som osäker våldsverkare bakom sig.

– Innan jag brände mig så var jag en buse rent ut sagt. Jag hade dåligt självförtroende så jag hävdade mig genom att slåss i stället. Men efter jag brände mig så har jag aldrig varit i slagsmål. Och i dag när folk skriker och domderar säger jag lugnt till dem att de inte mår bra, att de skriker på andra för att de inte trivs med sig själva. Mår man bra behöver man inte skrika på det där viset.

Ronny Bäckman firade den överlägsna segern i Svampafestivalens veteranklass som sig bör.
Foto: Privat
Ronny Bäckman firade den överlägsna segern i Svampafestivalens veteranklass som sig bör.

Den där tryggheten i att inte längre behöva hävda sig på fel sätt visar han även upp på tävlingsbanan. Visserligen var han överlägsen i Svampafestivalens veteranklass, så hans förlorarmentalitet sattes aldrig på prov. Men han betonar att om ett nederlag kommer stannar han inte kvar i det särskilt länge.

– Jag blir inte sur för att jag förlorar. Visst är det tråkigt att förlora men man måste kunna ta en förlust. Jag tror även det hänger samman med när jag brände mig. Jag fick en annan syn på livet efter det. Att ha varit nära döden har påverkat mig mycket.

Han är fast besluten om att fortsätta köra folkrace så länge det är roligt och någon bortre gräns för det roliga i det ser han inte. När han pratar om sina starka känslor för motorsporten på det sättet är det svårt att se hur han skulle kunna tänka sig ett liv utan folkrace.

Men ett sådant påstående tar han med en axelryckning och ett leende riktat mot dottern Dinah, som leker på vardagsrumsmattan ett par meter bort.

– Oh nej, det skulle inte vara något problem att vara utan motorsporten om det skulle bli så. Jag har ju min dotter här och får engagera mig i henne. Det jag vill är att få vara hel och frisk och se mitt barn växa upp.

 

Fakta

Tidigare Månadens veteraner 2019.

Januari: Peter Larsson, bordtennis, IF Ale.

Februari: Annakarin Johannesson, Skurups

bågskytteklubb.

Mars: Carl-Erik Särndal, friidrott, Ystads IF.

April: Susanna Rosén, simning, Ystads SS.

Maj: Paul Simonsson, friidrott, Simrishamns AIF.

Juni: Björn Österberg, mountainbike, Roslins cykelklubb.

Juli: Tony Leo, triathlon.

Känner du någon som gjort sig förtjänt av att bli Månadens veteran? Tipsa oss på sporten@ystadsallehanda.se

Visa mer...
Ronny Bäckman, Månadens veteran, augusti 2019.
Foto: Torun Bortz
Ronny Bäckman, Månadens veteran, augusti 2019.

Fakta

Ronny Bäckman

Ålder: 64.

Bor: Sjöbo.

Familj: Hustrun Laphatsada Chongtuam Bäckman (gifta sen 2012). Barnen Rebecca, 40, Emil, 38, Lucas, 36, Nathalie, 35, och Dinah, 6.

Klubb: Tomelilla MK.

Idrott: Motorsport, folkrace.

Aktuell: Har av YA-sporten blivit utsedd till Månadens veteran, augusti 2019.

Visa mer...

 

Välkommen att kommentera Har du synpunkter på eller reflektioner kring det som sägs i texten? Välkommen att skriva en kommentar via tjänsten Ifrågasätt. Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Kritisera och bemöt gärna argumenten men tänk på att inte angripa personen bakom åsikten. Kristianstadsbladet och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.