Annons

WWF och det svenska ålfisket

WWF:s aktioner mot det svenska ålfisket, som är ett småskaligt och långsiktigt hållbart fiske, ger allmänheten det felaktiga intrycket att ålbeståndet räddas bara det svenska ålfisket upphör, skriver Maria Blombärg som är ordförande i Ålakustens kulturförening.
Ålkusten • Publicerad 24 maj 2019
Detta är en opinionstext i Kristianstadsbladet. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Svenskt ålfiske är både småskaligt och långsiktigt hållbart, enligt insändaren.
Svenskt ålfiske är både småskaligt och långsiktigt hållbart, enligt insändaren.Foto: Emil Langvad/TT

Varför driver WWF inte kampanjer i syfte att skydda ålbeståndet genom en decimering av skarv- och sälbeståndet?

Det är dokumenterat att vattenkraftverken i stor omfattning dödar och skadar den vandrande ålen. Varför driver WWF inte kampanjer med krav på att alla vattenkraftverk tillskapar fungerande passager för lax, ål och annan vandringsfisk?

Annons

När det gäller ålfisket borde alla krafter satsas på att stoppa det okontrollerade rovfiske efter ålyngel (glasål) som pågår i Atlanten och Medelhavet.

”ett svenskt immateriellt kulturarv enligt UNESCO:s konvention om de immateriella kulturarven.”

Ålakusten är kuststräckan från Åhus till Stenshuvud. Ålakustens kulturarvsförening vårdar och bevarar ålfisket längs Ålakusten, som är ett svenskt immateriellt kulturarv enligt UNESCO:s konvention om de immateriella kulturarven. För att ett kulturarv ska tillåtas listning enligt denna konvention krävs att kulturarvet är förenligt med hållbar utveckling. Ålfisket längs Ålakusten är ett långsiktigt hållbart fiske enligt vad Havs- och vattenmyndigheten slagit fast i en rapport 1.12.2015 med analys av den svenska ålförvaltningsplanen. På s 39 i rapporten skriver Havs- och vattenmyndigheten följande:

”Den genomsnittliga påverkan från det svenska kustfisket på det utvandrande beståndet av blankål i Östersjön uppskattas samtidigt ha minskat från 10 procent (år 2000-2009) till 2 procent (år 2010-2014). Utifrån dessa uppskattningar är påverkan från svenskt fiske i Östersjön inom en nivå som medger att beståndet på lång sikt återhämtar sig enligt ICES rådgivning för långlivade fiskarter.”

Hav- och vatten gjorde således detta konstaterande redan år 2015. Därefter har det svenska ålfisket minskat ytterligare, vilket till stor del beror på att ålfisketillstånd inte får ärvas eller överlåtas.

”... vår förening är förvånad över WWF:s ensidiga fokusering på det strängt reglerade ålfiske som bedrivs i Sverige”

Vad gäller ålbeståndet måste beaktas att det inte bara är ålfiskare som fångar ål. Skarv och säl tar mer ål än ålfisket. För att säkerställa skogsbeståndet är det självklart att älgstammen decimeras genom en lämpligt avpassad avskjutning. Varför gäller inte detsamma för säl och skarv med hänsyn till den skada dessa arter gör på ålbeståndet?

Det orimligt stora sälbeståndet har också fått till följd att en stor del av torskbeståndet i Östersjön infekterats med sälmask.

Ålakustens kulturarvsförening har stor respekt för WWF:s viktiga miljöarbete. Men vår förening är förvånad över WWF:s ensidiga fokusering på det strängt reglerade ålfiske som bedrivs i Sverige. Ålfisket i Östersjön är ett småskaligt, hantverksmässigt, kustnära och långsiktigt hållbart fiske. FN:s globala mål för hållbar utveckling framhåller att det är viktigt att främja hållbart fiske och att säkerställa tillträde för småskaliga fiskare till marina resurser och marknader (målen 14.4 och 14.B). Det är också värt att notera att de svenska ålfiskarna genom Ålfonden finansierar och ombesörjer utsättning av ålyngel i Östersjön; hittills har cirka en miljon ålyngel utplanterats.

Vi hoppas att WWF vill bidra till en mera nyanserad debatt om hur förutsättningarna för ålpopulationen bör förbättras.

Maria Blombärg

ordförande

Ålakustens kulturarvsförening

Annons
Annons
Annons
Annons