Open

"Att ha fluga har blivit ett personligt varumärke"

Kristianstad
Foto:
Foto:
Foto:
På väg att ta nya bilder på singersongwritern Lovisa Linde.
Foto:
Foto:
Foto:
Numera tar Joel Andersson pressbilderna på singersongwritern Lovisa Linde.
Foto:
Dags för nya bilder på singersongwritern Lovisa Linde.
Foto:
Foto:
Foto:
Foto:

Joel Andersson tror inte på snabba kickar, han tror på det svåra och tråkiga. Då föds kreativiteten, då blir belöningen så mycket större när allt funkar. Bokförlag och skivbolag är förbi, fotograferandet har tagit över. Och KDFF.

Artikeln publicerades 23 augusti 2017.

"Joel Andersson, det är ju han med flugan". Så reagerar flera när jag berättar vem jag ska intervjua. Och mycket riktigt, han dyker upp i röd fluga. Det är ingen slump.

Han vet exakt när det började. En dag för tre år sedan när han drack öl med lärarkollegan och vännen Tord Björk och båda kom med fluga. De bestämde sig, hädanefter fluga varje dag. Joel Andersson rensade ut alla sina t-shirts med tryck. Nu gäller bara skjortor.

Men varför fluga?

– Att ha fluga har blivit ett personligt varumärke. Egentligen är jag inte jätteintresserad av stil, men i och med att jag har den behöver jag inte anstränga mig så mycket. Fluga gör att man kommer undan med mycket, man ser alltid välklädd ut, säger han och ber om ursäkt för den lite bångstyriga kalufsen.

För att vara ointresserad av stil verkar han ändå ha varit rätt noga genom åren. I högstadiet sidbena och böcker om kvantfysik, i gymnasiet punk med håret format i tre spikar vid pannan. Den veckan. Han säger själv att han bytte frisyr varannan vecka. Efter ettan bytte han i varje fall naturvetenskap på Österängsgymnasiet mot medievetenskap på C4-gymnasiet.

Lika lätt som det är att känna igen Joel Andersson, lika svårt är det att ringa in honom som person. Intellektuell utan tvekan – han pratar om författare och filosofer som om de är hans vänner – men på ett naturligt, jordnära sätt. Han verkar inte strössla namn omkring sig för att briljera utan för att de verkligen betyder något för honom.

Han tycker egentligen att resor är en flykt från något i stället för att stanna och gräva där man står, för hans del Kristianstad. Ändå är han alltid beredd att utvidga sina gränser och lära sig något nytt. Det förklarar varför han befinner sig på Island när jag ringer för att boka intervjun. Och varför KDFF-spelare dyker upp på hans Instagramkonto @vetemix.

– Kameran tar mig till situationer som jag normalt sett inte befinner mig i och inte är bekväm i. Sport och jag går inte ihop.

Men så skrev en av hans elever på Plusgymnasiet en debattartikel om damfotboll. Det visade sig att hon var lagledare i KDFF och efter artikeln ville han se KDFF spela. Han tog med kameran. Den danska landslagsspelaren Johanna Rasmussen började använda en av hans bilder som profilbild.

Lite senare mötte KDFF:s tränare Elisabeth "Beta" Gunnarsdottir honom på stan när han gick runt med ballonger och spelade in en youtubefilm. Det blev början på ett samarbete där han filmar laget kontinuerligt, väldigt långsiktigt, egentligen utan att veta hur materialet ska användas.

– Jag började när det var som mörkast. Drömmen är att de vinner serien eller Champions League. Då har jag hela historien.

Men det viktigaste är vad som hänt inuti honom. Först hör han hur laget resonerar på möten, sedan ser han hur de omsätter hela strategin när de spelar. Världen har vidgats.

– Jag trodde aldrig att jag skulle skrika på en fotbollsmatch. Jag har förstått att fotboll är så mycket mer än sport. Så är det med allt i livet; ju längre man tittar desto mer intressant blir det, annars är det något fel.

KDFF har blivit som en familj för honom. Beta hämtade honom på flygplatsen och visade var hon brukade spela fotboll som barn. Men mest åkte han till Island för att utmana sin skepsis inför resor.

– I stället för att tränga ner i djupet ger man sig iväg, man får bara det fina i livet när man reser, man tror att man utvecklas men det gör man inte.

Men nu kände han att han måste iväg, "en existentiell krisgrej" som han säger. Ännu en gång ville han prova sin tes, kanske motbevisa sig själv. Eller prova något nytt.

– Jag träffade en tjej när jag var 17, vi gifte oss och skaffade radhus, startade bokförlag och skivbolag ihop. Det höll mig kvar i stan, men nu efter skilsmässan är jag 30. Om jag inte kastar mig ut kan jag ångra mig sedan.

Jo, förutom flugan är Fel förlag och Ljup musik det som flest förknippar med honom. Samtidigt är han lite av en doldis, han har dragit i trådarna bakom men inte själv klivit fram. Även det ett medvetet val.

– Den största njutningen i livet är att inte få det man vill ha, skriver den schweiziske författaren Denis de Rougemont. Jag har alltid dagdrömt om att alla står nedanför och det är jag som sjunger. Därför har jag alltid tackat nej till att stå på scen.

Samtidigt erkänner han att han numera spelar i lärarbandet på Plusgymnasiet och det är riktigt kul. Och på nyårsafton för ett och ett halvt år sedan bestämde han sig för att ta mer plats på andra sätt också. Han stängde in sig, lagade middag, drack champagne för sig själv och funderade över livet.

– Jag har ägnat mig åt att lyfta fram andra, både i musikbolaget, i förlaget och som lärare. Men då tänkte jag "det här året ska jag börja lyfta mig själv".

Han trodde att det skulle betyda mer skrivande, men fotograferandet tog över. Det blev bara fler bröllopsfoton, artistbilder, Instagram. Han tar pressbilder till singersongwritern Lovisa Linde till exempel. Det han gillar är att det är svårt. Det är då kreativiteten kommer i gång.

– När jag höll på med skivbolaget tyckte jag att jag var ganska bra. Med foto har jag så extremt mycket kvar att göra. Jag har en hög ambition, jag vill bli en riktigt bra fotograf. Kameran har blivit ett sätt för mig att njuta av att hamna i situationer som är rätt svåra.

Fakta

Joel Andersson

Ålder: 33 år.

Född och bor: Kristianstad.

Gör: Har just sagt upp sig från tjänsten som lärare i bild, filosofi och medieämnen på Plusgymnasiet för att satsa helhjärtat på fotograferandet, resa runt i världen och bygga en internationell portfolio. Tar bland annat bröllopsbilder och pressbilder till singersongwritern Lovisa Linde.

Bakgrund: Startade och drev bokförlaget Fel Förlag 2008 och Ljup musik 2012 med före detta hustrun Christina Källstrand. De var också engagerade i kulturföreningen Äntligen.

Kan följas på: Instagramkontot @vetemix.

Inspireras av: Möten med andra människor, dialog, andra röster.

Lyssnar på: Ljudböcker för att kunna somna. Och Lovisa Linde och Mighty Bear.

Läste senast: Leif Holmstrands böcker på Nextory och Adam S Millers "The gospel according to David Foster Wallace".

Följer: "Gilmore girls", "jag tänkte att jag skulle vilja flytta in i den världen, tills jag insåg att jag håller på att flytta in i en dröm".

Drivkraft: "Jag har alltid försökt visa att man kan göra saker själv. Många klagar över att det inte händer något i Kristianstad, men de går inte ut när det händer något."

Tror på: "Ja, jag tror, men jag vill inte ha något objekt för min tro. Tro är energi, ett sätt att leva."

Om tatueringarna på vänsterhanden: "Kreativa ”kom ihåg” som jag har med mig när jag skapar. Små minnesregler som till exempel att alla metaforer är historiska, att jag ska ägna mig åt gränsöverskridande i alla former, att energin finns i just gränsöverskridandet. Tatueringar för mig är lite som ärr en kan lära sig något av, ett minne som följer och påminner."

Visa mer...