Open

Inget drama på "Dagen H"

Open Artikeln publicerades
Foto:
Foto:

Ingen har väl undgått att den 3 september var dagen då vi för exakt 50 år sedan gick över till högertrafik efter att i hundratals år kört på vänster sida. Detta trots att hjältekungen Karl Xll under en ”semesterresa” till Moldavien i februari 1718 beordrade Sverige att färdas på höger sida av vägen. Dock hann inte ordern bli åtlydd innan skottet i Fredrikshald nio månader senare satte stopp för både vår förste ”trafiksamordnare” och övergång till att trafikera höger sida av vägarna.

Sedan diskuterades saken inte förrän på 1900-talet när beresta svenskar kunde konstatera att vi var tämligen ensamma om vänstertrafik. Vi hade då enbart sällskap av excentriska öbor, typ britter och irländare.

Vilka som körde på rätt respektive fel sida diskuterades sedan fram till 1955 då det genomfördes en folkomröstning i frågan. En klar majoritet av befolkningen röstade för att behålla vänstertrafik. Enligt politisk logik var därmed saken klar och följaktligen klubbade riksdagen igenom, att den 3 september 1967 var dagen när Sverige skulle gå över till högertrafik.

En massiv informationskampanj föregick övergången . Gruppen Telstars spelade i radion ”Håll dig till höger Svensson” och samma Svensson kunde också klä sig i kalsonger, slipsar och skjortor med ”H-loggan”. Ett ”H” fanns även placerat utmed alla landets vägar och som klistermärke på instrumentbrädan i fars båda bilar.

”Dagen H” närmade sig. Veckorna före hade man hemma i Hörby anordnat kurser i "Högerkörning” där såväl motorklubben (SMK Hörby), polisen och ortens bilskola var engagerad. Minns tydligt när polischef Herman Sjögren övervakade det avstängda torget där engagerade bilister lotsades av körlärare Månsson. Min far var ingen som deltog i detta utan hade tidigt förklarat vilket blodbad som väntade. Följaktligen tänkte han inte heller köra bil förrän allt lugnat ner sig och ”idioterna” krockat färdigt.

Som 16-åring var det inga större problem att skifta sida, då som nu både cyklade man och körde moped lite hur som helst. Största ingreppet i mitt liv blev istället att lördagsdansen i Jägersbo kortades ner och avslutades redan 23.00 lördagen före omställningen. Detta för att alla skulle hinna ta sig hem innan privattrafiken förbjöds under tiden 00.00-05.00.

På söndagsmorgonen tog jag min Crescent Compact och körde spänt på höger sida upp till torget där ”riks 15” drog förbi i förhoppningen att få se lite krockar. Av detta blev det inget alls beroende på att det var extremt lite trafik, De få bilister som ändå vågade sig ut körde väldigt långsamt så även om de skulle möta en bil på fel sida hade det på sin höjd blivit en buckla i kofångaren.

Min besvikelse över den uteblivna dramatiken var stor och när jag kom hem försökte jag övertala mor (far var helt uteslutet) att vi skulle köra en runda, något min far med emfas satte sig emot. Efter viss övertalning fick jag dock på kvällen ändå känna på högertrafiken då en bilburen kompis skulle lämna sin flickvän på tåget i Höör. På vägen hem i hans nästan nya röda MG 1300 hände det som alla olyckskorpar kraxat om. I höjd med Ludvigsborg (detta var innan nya riks 13 var klar) mötte vi en förare som uppenbarligen missat informationskampanjen med bred marginal. Föraren i den grå Volvo Amazonen upptäckte oss dock på långt avstånd och vi honom, vilket gjorde att det fanns gott om manöverutrymme. Tror knappt att kompisen ens rörde vid bromsen innan Amazon-föraren var över på ”rätt sida”. Mer dramatisk blev inte ”Dagen H” för mig och väl hemma frågade far om allt gått bra och hur många idioter vi mött som fortsatt köra på vänster sida.

– Inte en enda, du kan nog lugnt ta ut bilen i morgon, bara du själv inte glömmer på vilken sida du ska köra, svarade jag.

En liten lögn från mig, men det man inte vet har man som bekant inte heller ont av…