Inte pensionsfärdig

Man vill ha effekt omedelbart - på den egna inkomsten - och ser inte till helheten. Resultatet har blivit större fokus på skattepolitiken.

"När jag går på PRO-årsmöten och möter socialdemokraterna så ropar de på skattesänkningar. Det är ett politiskt landskap som är förändrat och som jag välkomnar", sa statsminister Fredrik Reinfeldt (m) följdriktigt i Ekots lördagsintervju. Han tar gärna debatten om vilka grupper som behöver skattesänkningar. Först, får man väl tillägga. Målet är rimligen att få ner de svenska skatterna till åtminstone genomsnittlig EU-nivå.



Samtidigt handlar det, vilket Reinfeldt mycket riktigt underströk, om att ta ansvar för de offentliga finanserna.

När överskott i statsfinanserna övergår i underskott redan 2009 måste de skattesänkningar som ger bäst effekt för samhället prioriteras, inte omvandlas i sin motsats. Och detta alldeles oaktat det faktum att finanskrisen och den därpå följande nedgången på världens aktiebörser leder till sänkta inkomstpensioner med cirka 400 kronor i månaden 2010, som Konjunkturinstitutet spår, när den så kallade bromsen i pensionssystemet slår till.

I stället för att använda skattemedel som direkt bidrag in i pensionssystemet och finansiera detta med ett höjt utgiftstak, vilket Erik Åsbrink (s) har föreslagit, måste regeringen fortsätta med att satsa offentliga medel där de gör störst nytta. Här är det, trots de genomförda skattelättnaderna, tydligt att drivkraften för arbete fortfarande är för liten, skattetrycket för högt.

Att socialdemokrater argumenterar för statsbidrag rakt in i pensionssystemet är lika förvånande som att de kräver skattesänkningar. S har - genom 1990-talsuppgörelsen med centern, folkpartiet och moderaterna - varit med om att konstruera det system som, trots sina brister, gör att Sveriges ekonomi står så stabilt som den gör.

Om s-politiker nu - av populistiska skäl, eller möjligen för att underlätta samarbetet med miljöpartiet och vänsterpartiet - skulle rucka på detta, finns det risk för effekter ingen vill se: att välfärdens kärna, med omsorg, utbildning och sjukvård, beskattas i stället.

Nuvarande pensionssystem bygger på att alla är med och tar ansvar. Det innebär lägre pensioner när bromsen slår till. Men det innebär också att ålderspensionerna kommer att öka i snabb takt när ekonomin väl repar sig.



Alliansregeringen har huvudsakligen mött finanskrisen på ett bra sätt. Förtroendet ökar, vilket återspeglas i opinionsundersökningarna.

Ju närmare valet vi kommer, och vänsterpartialternativet måste visa på konkreta förslag, desto tydligare kommer det att bli att Reinfeldt inte bör pensioneras från statsministerposten än på ett antal år. Framför allt för pensionärernas skull.