Bitter, så det stänker

Skillnaden är dock betydande.

De fyra borgerliga partierna tar avstamp i skarpa överenskommelser, hållfasta steg framåt. Alla får vara med.

Sahlins tågresa i förstaklassvagn på X2000 till Göteborg, tillsammans med de gröna språkrören Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, var däremot mest en sällskapsresa. Parterna säger sig vilja lära känna varandra. Och fastna på bild. Tillsammans. Men utan Lars Ohly (v).

Sällan har ett nytt samarbete "mellan två självständiga partier som är mer långsiktigt än vad vi tidigare sett exempel på i svensk politik", som det beskrevs (8/10), ifrågasatts så kraftigt och så omedelbart. Nu är det hela havet stormar inom socialdemokratin.

Att den tidigare kronprinsen i partiet, Pär Nuder, i detta skede kommer ut med sin bok Stolt men inte nöjd (Norstedts) är en present Sahlin inte behöver.



Mona Sahlins avpollettering av Nuder inför öppen ridå är bland det osnyggaste som setts i svensk politik.

Maktkampen inom sosseadeln var uppenbar för alla, inte minst genom Nuders agerande. Först utmanövrerades han från partiordförandeposten, sedan från posten som ekonomisk-politisk talesman. Förpassades till riksdagens gubbhylla tillsammans med Bosse Ringholm, som han själv beskrev det.

Nuder ville sitta kvar, men fick inte. Han passade inte in i Sahlins lagbygge, där det blir allt mer uppenbart att alla inte får vara med.

När Pär Nuder fockades förklarade Sahlin detta bland annat med att det inte längre skulle vara en liten klick inom partiet som fattade beslut, förankringen måste bli bättre. Det var oschysst. Inte minst eftersom hon själv i många år hukade för Göran Persson, Han Som Bestämmer.

En ödets ironi är att Sahlin efter piruetterna kring vänsterpartiets medverkan i en eventuell regeringskoalition har fått kritik för exakt samma sak: Hon förankrade inte beslutet att bilda par med de gröna.



I sin bok markerar Nuder mycket kraftigt mot Persson och är överslätande mot Sahlin - han skyller på hennes dåliga rådgivare i stället för på henne. Det är som om han vill göra sig själv valbar till nya uppdrag, vilket år förståeligt för en 45-åring.

Samtidigt är han bitter. Annars skulle han inte beskriva valdagen 2006, som han gör. "Jag öppnade kuvertet, lade ned valsedeln för Arbetarepartiet Socialdemokraterna och slickade igen. Överst stod mitt namn, på andra plats Mona Sahlins."

Surt, sa Nuder.

Det går inte komma ifrån att Nuder valt att ge ut en mycket kritisk bok om socialdemokratins inre liv i ett skede när det riskerar att skada som mest. Boken är tillräckligt bitter för att markera slutet på Nuders förhållande med sitt Parti.