Hamas är problemet

Palestiniernas president Mahmoud Abbas har inte förmåga att stoppa angreppen - han saknar kontroll över Gaza, som styrs av terrororganisationen Hamas - men väljer att hellre fokusera på Israels olämpliga agerande än att rikta blickarna inåt. I protest avbröt han i går alla kontakter med motparten. Annapolisprocessen riskerar därmed att gå samma öde tillmötes som så många tidigare fredsinitiativ.

Beskedet från Abbas är dessvärre enbart kontraproduktivt. Inte minst eftersom det kommer från den mest fredsinriktade palestinska ledning som någonsin har funnits.



FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon är mer nyanserad. Dels har han försvarat Israels rätt till självförsvar, dels har han kritiserat det övervåld som israelerna har använt. Lördagen blev den blodigaste dagen sedan hösten 2000, då den andra intifadan inleddes. Samtidigt har Ki-Moon fördömt palestiniernas ständiga raketattacker som de terrordåd de är.

Så är det naturligtvis. Den enes våld gör inte den andres övervåld försvarbart, men mer förståeligt. Och så länge Hamas vägrar acceptera Israels existens är det hos Hamas en lösning till konflikten står att finna, inte i det faktum att Israel försvarar sig.

Att konstatera detta innebär inte ett accepterande av isoleringen av Gaza, med den barriär som har byggts på ockuperat palestinskt område. Blockaden av Gaza har inte, som tänkt, ökat israelernas säkerhet. Tvärtom har den varit ett hinder i förhandlingarna.



Frågan är naturligtvis hur det överhuvudtaget ska gå att finna en lösning på Mellanösternkonflikten, som är enormt komplex och har pågått i sextio år.

Socialdemokraternas partiledare Mona Sahlin meddelade i lördags åter en gång att Sverige och EU nu borde bortse från att Hamas är terrorstämplat och inleda en dialog. Att s förde en annan linje så länge de satt vid makten ångrar hon. Antagligen också att hon inte mötte Hamasledarna när hon besökte området i september förra året.

Sahlin är mer än lovligt naiv.

Hamas har som mål är att utplåna staten Israel. Systematiskt genomförs raketattacker mot civila israeliska mål. Den senaste veckan har till exempel 50 raketer om dagen skjutits från Gaza och in över den israeliska staden Sderot, med döda och skadade som följd. Syftet är uppenbart: hellre än att lösa konflikten vill Hamas bevara den och provocera israelerna till motattacker. Att de lyckas i sitt uppsåt är en vinst i deras propagandakrig och önskan om konfrontation framför dialog, men en förlust för både det israeliska och det palestinska folket.

Samtal kan inte föras med en part som inte vill samtala. Makten över freden kan inte läggas i händerna på terrorister.

Det internationella samfundet gör bäst i att vidmakthålla den turordning som kräver respekt och vapenvila först, att det finns en grundläggande samsyn kring hur konflikter löses. Först då kan samtal bära frukt.

Dit är det dessvärre långt i Mellanöstern.