Halv reträtt, ingen seger

Så har då allianspartierna enats i FRA-frågan. Det krävs ingen topphemlig spaningsutrustning för att registrera vilken lättnad statsminister Fredrik Reinfeldt (m) och hela regeringsunderlaget känner inför att ha nått en politisk uppgörelse. Samtliga 178 alliansledamöter i riksdagen är överens.

Den lista med ändringar som försvarsminister Sten Tolgfors (m) läste upp i Rosenbad under överinseende av statsministern på torsdagseftermiddagen innebär en substantiell förändring av signalspaningslagen, som riksdagen under politisk kalabalik antog i somras. Plötsligt finns en påtaglig insikt om att frågan handlar om en svår avvägning mellan effektivitet och integritet. En insikt som borde ha varit alldeles självklar från första början.



På 15 punkter har regeringen gått kritikerna tillmötes. Överenskommelsen innebär bland annat att tillstånd till signalspaning ska ges av domstol, inte av en domstolsliknande nämnd, som det hetat fram till nu. Andra nyheter är att FRA måste ansöka om tillstånd hos domstolen, som ger myndigheten access till avgränsade "trafikstråk". Beställarna snävas också av, till att endast omfatta regeringen, regeringskansliet och Försvarsmakten. Värnet för enskilda individer stärks bland annat genom att sökbegrepp som är "direkt hänförliga till en viss fysisk person" kräver särskilt tillstånd och att den som berörs ska underrättas.

Ett problem med lagen som överenskommelsen inte gör någonting åt är grundlagens meddelarskydd. Några garantier för den som meddelar uppgifter till medierna finns inte, trots att tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen innehåller skydd mot röjande eller efterforskning av en uppgiftslämnares identitet. Detta duger inte.

I ändringslistan finns också en del frågetecken, som vi inte får uträtade förrän regeringen presenterar en proposition med exakta ordalydelser. Ändamålen för signalspaning ska nu ytterligare preciseras i lag, men vilka blir de? På torsdagen fanns det gott om tolkningar. Sådana borde det inte finnas utrymme för efter en solid överenskommelse i riksdagen.

Nu har Ekot tagit del av en lista som visar att det handlar om mer än yttre militära hot mot landet. FRA ska enligt Ekot kunna spana "mot internationella företeelser i övrigt av särskild betydelse för svensk utrikes- säkerhets- och försvarspolitik". Då ska man veta att Sveriges säkerhetspolitik utgår från en mycket bred syn på säkerhet. Så vad hände med preciseringen?



Eftersom endast regeringen, regeringskansliet och Försvarsmakten ska kunna dra nytta av FRA:s underrättelser kommer regeringen att tillsätta en utredning för att se över Säkerhetspolisens och Rikspolisstyrelsens behov av underrättelser.

Frågan är om det inte hade varit bättre att backa om FRA och låta den omfatta all underrättelseverksamhet.

Inte minst eftersom frågan är så viktig att en uppgörelse inte bara i alliansen utan även över blockgränsen borde ingås.