Ett demokratiskt problem

Riksdagsledamöterna Thomas Östros (s) och Carina Adolfsson Elgestam (s) kritiserar i Kristianstadsbladet (20/6) regeringens försäljningar av statliga företag och skriver att "utförsäljningarna helt och hållet genomförs av ideologiska skäl" samt att detta kommer "att stå svenska skattebetalare mycket dyrt".

Kritiken tål att nyanseras. Att sälja statliga företag till privata aktörer är i själva verket på många sätt sunt. Det fria näringslivet är typiskt bättre än staten på att driva och utveckla företag. Dessutom följer det statliga ägandet i många fall ingen egentlig logik annat än att ett antal företag historiskt har kommit att ägas av staten. Varför ska staten överhuvudtaget äga företag som driver banker utomlands eller aggressivt brygger och säljer alkoholrelaterade produkter till såväl svenska som internationella konsumenter? Om företagen i stort beter sig som andra vinstdrivande företag, varför ska de ägas av staten?

Statligt ägande av vinstdrivande företag är på sätt och vis ett demokratiskt problem. Tydliga intressekonflikter uppstår när staten inte bara sätter de regler som styr företagens tillvaro, utan dessutom äger en del av dessa företag. Något överdrivet kan det jämföras med en fotbollsdomare som äger ett av de spelande lagen.

Det finns konkreta exempel på att offentlig ägande av näringsverksamhet skapar orättvisa konkurrensvillkor. Inom miljösektorn vet vi att det närmast är satt i system att kommunalt ägda avfallsföretag får kontrakt från kommuner även när de erbjuder sämre villkor och högre priser än sina privata konkurrenter. Kommunala skolor får på liknande sätt vanligtvis ekonomiska fördelar jämfört med friskolorna. Såvida det inte finns väldigt goda skäl att vissa verksamheter ska drivas offentlig är det bäst att undvika att politiker och byråkrater såväl svarar för lagstiftningen som sköter vinstdrivande företag.

Den godtyckliga statliga inblandning i ekonomin som råder kan lika gärna utvidgas från gruvdrift till förstatligande av svenskt jordbruk; om staten utan goda skäl kan dominera inom en sektor, varför inte en annan? Ju fler områden som staten sysslar med, desto längre kommer man ifrån sina kärnuppgifter som exempelvis att skydda medborgarna mot brott. Vi behöver i Sverige en vassare och effektivare stat, inte en situation där politiker lockas av makten att tillsätta toppositioner för inte enbart hundratals offentliga myndigheter utan också vinstdrivande företag i landet.



Nima Sanandaji

vd

tankesmedjan Captus