Sjödins attack mot rättssystemet

Den som döms till skyddstillsyn får en övervakare under ett års tid. Även den som blir villkorligt frigiven från ett fängelsestraff ställs under övervakning under den villkorliga frigivningen. Den dömde – låt oss i fortsättningen kalla honom för bov – måste sedan fortlöpande hålla kontakt med övervakaren annars kommer övervakningsnämnden in. I nämnden sitter alltid en domare som ordförande och dessutom några lekmän, utvalda av det politiska systemet.

Boven skall inför övervakningsnämnden redogöra för varför han inte hållit kontakt med övervakaren. Det händer då någon gång att han menar att han är oskyldigt dömd. I varje läge avfärdar jag hans påstående om oskuld med att han är skyldig intill dess en domstol sagt något annat. Boven tittar ofta förvånat på mig men accepterar nästan alltid att det är på det sättet. När en domstol dömt honom och den domen vunnit laga kraft är han skyldig; så är systemet konstruerat. Gamla kåkfarare brukar förstå detta. Även de som nyligen anträtt straffsystemets vindlingar brukar också ganska snart begripa detta.



Anna Sjödin var fram till i december 2006 ordförande i det socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU och satt därmed i det partiets verkställande utskott. Hon dömdes av tingsrätten för förolämpning, egenmäktigt förfarande, ringa våld mot tjänsteman och våldsamt motstånd till 120 dagsböter à 300 kronor. Hon fick inte prövningstillstånd i hovrätten, vilket innebär att hovrätten inte ansåg att det fanns anledning att ompröva domen i tingsrätten. Inte heller i Högsta domstolen fann hon någon förståelse för vilket rättsövergrepp hon enligt sin egen uppfattning utsatts för.

I ett öppet brev till SSU-medlemmarna efter domen skrev Anna Sjödin att hennes tro på rättssystemet tydligen var felriktad. Hon skrev att hon var dum nog att tro på rättssamhället. "För mig handlar inte domen om att det är bevisat att jag sagt eller gjort något. Däremot har rätten i en situation där ord står mot ord valt att fullständigt köpa vaktens och hans kollegors berättelse. Det känns bedrövligt. Där ligger en sån ofattbar förnedring."



Detta kommer från en hög politiker som nu med ett hemligt avgångsvederlag från SSU sitter i Umeå och via massmedia basunerar ut sitt förakt för rättssystemet. Men endast i mycket begränsad omfattning ägnar sig massmedia åt att analysera domen och det hon säger. Naturligtvis är det ingen som efter ett krogbråk döms om ord står mot ord, utan det måste finnas antingen vittnesuppgifter eller annan stödbevisning. Här är det dessutom fråga om en nykter krogvakt som avgett en berättelse och en höggradigt berusad politiker som berättat en i huvudsak helt annan historia.

Jag förväntar mig att en sportjournalist som bevakar en fotbollsmatch vet vad offside är och känner till vissa andra elementära regler i fotboll. Varför ställs inte samma krav på de journalister som bevakar rättegångar? Här får Anna Sjödin odla och i massmedia okritiskt torgföra sin uppfattning att rättssystemet är korrupt. I sitt fria fall inom politiken söker hon dra med sig rättssystemet nerför stupet. Hon gör inte som mina bovar i övervakningsnämnden; de godtar den ordning vi har för att bedöma om någon är skyldig eller ej.

Men visst tusan måste hon intill sin politiska död hävda att hon inte kallat krogvakten för jävla svartskalle. En klok politiker i de traditionella politiska partierna som yttrar sig på det sättet vet att han eller hon satt sin sista potatis i den politiska potatisåkern.



Ralf G Larsson