Vad vill Sjödin göra?

Svar: Självfallet skall alla som anser att det finns brister i rättssystemet påtala detta i en öppen debatt. Men min poäng är att Anna Sjödin gått ut med felaktig information till bland annat medlemmarna i SSU, genom att skriva: trots att ord stod mot ord så valde rätten "att fullständigt köpa vaktens och hans kollegers berättelse". Enligt min mening bedömde domstolen – troligen efter en diskursiv analys av den utredning som togs upp i domstolen – att det fanns övertygande bevisning för att hon var skyldig; det var alltså ställt bortom varje rimligt tvivel att Anna Sjödin hade gjort sig skyldig till det som åklagaren påstod.

Den bevisningen har – som jag uppfattat det – bland annat bestått av vittnen som tingsrätten funnit trovärdiga. Vittnen avlägger normalt ed och lämnar sin berättelse under straffansvar, vilket alltså innebär att ett vittne som ljuger kan dömas för mened; ett brott som i de allra flesta fall leder till ett antal månaders fängelse. Det gör att ett vittnes utsaga typiskt sett har ett starkare bevisvärde än en uppgift som lämnas av någon annan. Den som är åtalad har exempelvis rätt att ljuga så mycket hon vill.

Anna Sjödin basunerar i stället ut, för den som orkar höra, att domstolen skönsmässigt valt att tro på den ena eller den andra. Med ett sådant resonemang visar hon att hon inte förstår att det i domstolen sker en professionell bevisvärdering.

Genom att dra upp en massa andra fall där vakter av olika slag burit sig illa åt mot enskilda söker Anna Sjödin vinna fördel i sitt eget fall. Sådan argumentationsteknik hör hemma i radioprogrammet Ring P1.

Visst händer det att oskyldiga döms. Det kan exempelvis bero på bristfällig polisutredning, vittnen som begår mened eller på grund av att domstolen gjort en felaktig bevisvärdering. Detta har också justitiekanslern förra året förtjänstfullt dragit fram i ljuset i rapporten Felaktigt dömda från dennes rättssäkerhetsprojekt. Där genomlystes samtliga resningsärenden från år 1950 och framåt där någon dömts till tre års fängelse eller mer och som sedan frikänts; det blev allt som allt elva fall på 55 år.

Anna Sjödin skriver att det är oacceptabelt att en enda oskyldig människa döms. Även jag anser att en dom där en oskyldig fälls till ansvar självfallet är en fällande dom för mycket. Men det är tveksamt om man i ett samhälle med någorlunda krav på rättstrygghet helt kan utesluta de felkällor som leder till felaktiga domar; då skulle troligen alldeles för många skyldiga gå fria. Det gäller i stället att söka hitta felkällorna och de systemfel som kan leda fram till felaktiga domar i bland annat polisutredningar, förhörsmetoder och bevisvärderingar.

Jag är gärna med i det arbetet. Men är Anna Sjödin med? Vad vill hon göra? Det har jag inte läst ett ord om. Vill hon införa jurysystem? Vill hon ha folkdomstolar? Vill hon ha fler politiker i våra domstolar? Eller vad vill hon? Det är ändå hon som är politiker.



Ralf G Larsson