Helig ko granskas kritiskt

En av höstens mest omdebatterade politiska skrifter är Pär Krauses Det svenska biståndsberoendet (Timbro) som riktar skarp kritik mot hur det svenska biståndet till tredje världen hanteras.

Krause konstaterar att det uppstått en svensk biståndsindustri, 10000 svenskar är helt eller delvis beroende av biståndet för sin försörjning. Det handlar om konsulter, handläggare och biståndsarbetare på UD, Sida, enskilda organisationer och i näringslivet.

Krause exemplifierar med en Sidamedarbetare som tjänar 30000 kronor i månaden, är stationerad i Tanzania och får ett skattefritt tillägg på 10000 kronor i månaden, fri bostad samt en betald resa till semesterparadiset Seychellerna varje år. En levnadsstandard som avviker starkt från medelsvenssons – för att inte tala om genomsnittstanzanierns.

Dessa priveligierade människor har enligt Krause ett egenintresse av ett ständigt ökande bistånd, så att deras skyddade sektor växer.

Därmed hamnar såväl de svenska skattebetalarnas intressen – valuta för pengarna – som mottagarländernas intressen – utveckling och oberoende – i skymundan.

Alla som arbetar i biståndssektorn är inte vinningslystna karriärister, det finns många idealister som sliter för lite och gör stor nytta.

Men visst är Krauses polemiska ifrågasättande av effektiviteten i en för kritisk granskning i stort sett fredad biståndssektor, som får över 30 miljarder kronor från skattebetalarna årligen, välgörande.

Varje felanvänd krona drabbar världens allra fattigaste.



Jörgen Jörgensen