I en replik till mig (28/11) av Maria Ragnarsson och Kajsa Karlström från Grön Ungdom i Kristianstad hävdas det att jag skulle mena att orättvis handel och onödig konsumtion driver vårt samhälle framåt. Det är tråkigt att de missuppfattar något så fundamentalt som marknadsekonomins principer om välstånd. Som Ragnarsson och Karlström själva konstaterar skapar kapitalismen nämligen just välstånd. De tycks emellertid vilja begränsa sig till att den gör det i Sverige och i västvärlden. Mer fel hade det nämligen inte kunnat vara. Men visst, de rika blir rikare och de fattiga blir tack vare kapitalismen också – ja, just det – rikare och mer välmående. De fattigare i världen blir nämligen färre för varje år som går. Detta har ännu en gång bevisats genom den nyligen framtagna rapporten för regeringens Globaliseringsråd.

Vidare leder alldeles klart dagens ekonomiska system till minskad fattigdom och ökat välstånd. Det är viljan att tjäna pengar som skapar välstånd. När stora företag förlägger sin produktion i u-länder skapas arbetstillfällen och de anställda tjänar många gånger betydligt mer i fabrikerna än vad de annars skulle ha gjort. Denna hjälp är mycket mer värd än vad bistånd oftast är. Arbetsvillkoren ska med rätta kritiseras men deras välstånd ökar och de får det bättre. I takt med att det skapas välstånd skapas också opinion för bättre villkor som vi är vana vid i vårt välmående land Sverige.



Handeln är också viktig i skapandet av välstånd och även om vi västländer också tjänar pengar på den så är vinsten för dessa u-länder att deras BNP och därmed välstånd ökar. Detta i takt med att den egna opinionen och vi konsumenter i väst ställer krav på en fungerande rättsstat, marknadsekonomi och demokratiska politiska institutioner så kommer deras möjlighet till att utvecklas till att bli framtidens i-länder öka. De har givetvis också ett eget ansvar för sin utveckling och detta får aldrig glömmas bort.

Det finns däremot en risk att dagens fattiga länder inte kommer att uppnå välstånd om vi fortsätter med sådant som jordbrukssubventionerna inom ramen för EU. Dessa subventioner behöver avskaffas och där har den svenska regeringen ett stort ansvar oavsett majoritet i riksdagen. Vidare är det dags att det införs en fri handel på hela världens marknad och inte bara inom vissa specifika frihandelszoner. För genom fri handel kommer de fattiga länderna att kunna konkurrera om produkter som det i dag inte finns något intresse för hos oss i väst att producera och därmed kan dessa länder gå samma utveckling till mötes som vi har gjort.



Det är slutligen intressant att Ragnarsson och Karlström anklagar mig för att glömma bort miljöfrågan. Jag menar nämligen att globalisering och frihandel går hand i hand med en bättre och hållbar miljö. Det är genom innovationer och utveckling som vi blir bättre på att göra bra och mer miljövänliga produkter, inte genom att begränsa vår användning av dem. Vi behöver en bred konsumtion inte bara om vi ska överleva utan också för att vi ska kunna utveckla vårt samhälle. Jag vill nämligen att vårt samhälle ska göra det.

Den hysteri som antirörelser företräder gör ingen gott utan i slutändan bara de fattiga i u-länderna skada. Genom att protestera mot globalisering, frihandel och konsumtion är det de fattiga människorna som tar skada och det är vi som förespråkar handel och samtidigt förmår kritisera de politiska systemen såväl inom EU som i u-länderna som är konstruktiva och är beredda att diskutera lösningar på dagens problem i stället för att bara klaga. Det behövs mer av framsynthet och mindre av bakåtsträvande i denna viktiga debatt.

Fredrik Axelsson