Ett oschyst parti

Kristdemokraterna har trots att det blev det i särsklass minsta borgerliga partiet i valet 2006 orsakat oproportionellt stora spänningar inom alliansregeringen.

De långdragna och opinionsmässigt katastrofala turerna kring fastighetsskattens avskaffande, Mats Odells (kd) usla hantering av regeringens privatiseringsprogram, den märkliga debatten om utländska kvinnors rätt till abort i Sverige och uppståndelsen kring könsneutrala äktenskap tillhör några av de områden där kristdemokraterna orsakat problem för det samborgerliga projektet.

En del av kristdemokraternas tillkortakommanden handlar om att partiet är ungt och oerfaret jämfört med de övriga borgerliga partierna, först på 1990-talet kunde kd räknas till de etablerade rikspartierna. Den politisk-ideologiska dimensionen, med kd som det enda konfessionella partiet i den i övrigt sekulära alliansen och partiets svåra balansgång mellan kristen värdekonservatism och allmänborgerlig socialkonservatism som skapar så stora interna spänningar, är en annan förklaring.



Partiets tre statsråd i regeringen, partiledaren och socialministern Göran Hägglund, äldre- och folkhälsoministern Maria Larsson och kommun- och finansmarknadsminister Mats Odell publicerade på torsdagen en debattartikel i Dagens Nyheter, där de krävde höjda garantipensioner.

Det är en typisk strategi för kristdemokrater i kris att satsa på minsta gemensamma nämnare – äldre-, social- och vårdpolitik – för att ena partiet och locka nya väljare.

Partiet bedriver sedan en tid tillbaka också en höstkampanj "Ett schystare Sverige", där kristdemokraternas försöker exploatera sin sedan länge inmutade nisch som etik- och värdeparti. Kristdemokraterna säger sig med denna kampanj "arbeta för ett samhälle där fler tar ansvar och bryr sig om varandra".



Vid en närmare granskning framstår kristdemokrater snarare som ett elakt parti med avsikt att söndra. Missunnsamheten mot sexuella minoriteter, den relativa likgiltigheten inför de ensamståendes villkor och det indirekta skuldbeläggandet av kvinnor som gjort abort ger kristdemokraterna en prägel av illvilligt parti. Gullandet med pensionärer och kramandet av heterosexuella kärnfamiljer ändrar inte denna bild.

Kristdemokraterna har vissa förtjänster, som exempelvis lojaliteten mot det borgerliga blocket och en delvis tilltalande socialpolitisk profil, men det är dags för de övriga allianspartierna att sätta upp gränser.

Flytta ansvaret för privatiseringarna från Odell till näringsminister Maud Olofsson (c) eller finansminister Anders Borg (m) och driv igenom lagen om könsneutrala äktenskap oavsett kristdemokraternas invändningar. Ett parti som fick 6,6 procent i förra valet och som ligger avsevärt lägre i opinionsmätningarna ska inte få tillåtas blockera moderniseringen av Sverige.

Det vore inte schyst mot svenskarna.