Överdrivet fräschetsideal

Att ägg inte är en kylvara och att mogna bananer är helt gula – som sötast med små bruna fläckar på, det bryr vi oss inte om. Äpplen ska vara glansiga. På homestylade lägenhetsvisningar signalerar högar av limefrukter och gröna äpplen att din nya bostad är ljus och fräsch. Just fräschhet är ett nyckelbegrepp i den hygieniska svenska idealtillvaron.



Det lätt neurotiska fräschhetsideal som dominerar vår bedömning av mataffärer leder till svinn och resursslöseri. I sommartorkans Sverige briserar nu åter den årliga nyheten att svenska livsmedelsaffärer slänger tonvis med mat.

För stora banandistributörer måste våra matneuroser vara en utmärkt affär - bara under en mycket kort period av bananens mognadsprocess vill vi köpa den. De bananer som hinner bli lite för gula får mataffären helt resolut slänga ut - bananföretagen får alltså betalt för betydligt mer frukt än konsumenterna egentligen vill ha. Behåll den tanken i bakhuvudet, nästa gång du ser en reklambild på en banan med grönt skal i ändarna.



När livsmedelsjättarna skyller ifrån sig och suckar över konsumenternas önskemål är det dags att dra öronen åt sig. Stora butikskedjor har goda möjligheter att påverka konsumenters beteende - om de bara vill. Naturligtvis går det att minska svinnet, om det vittnar bland annat Ica Malmborgs Tuna i Lund. Företaget har flera gånger fått priser för sitt miljö- och rättvisetänk. För att minska svinnet anställde de en kock, som omvandlar dagens svinn till dagens rätt. Fullt användbara råvaror blir god färdigmat – och kunderna är förtjusta. På matsajten Taffel.se vittnar Anna Billing, som driver butiken tillsammans med sin make, om hur projektet dessutom fick personalen att bli mer medveten, vilket bidrog ytterligare till minskat slängande.

Fräschhetsidealet övergår lätt i fräschhets. Bäst föredatumens säkerhetsmarginaler läses som rödblinkande varningslampor.



Samtidigt är svenska konsumenter oerhört prismedvetna. Vad vi än säger om produktionsvillkor och kvalitet är det i slutändan prislappen som oftast avgör valet i mataffären. Således kan det – om mataffärerna verkligen vill minska svinnet - inte vara omöjligt att ändra vårt beteende. För halva priset på lätt övermogna tomater skulle många svenskar köpa, göra egen soppa eller grytbas och frysa in. Plånboken är en stark drivkraft. Att livsmedelskedjorna inte bättre utnyttjar den tyder framförallt på bristande kreativitet. Om branschen bara bestämmer sig är det fullt möjligt att minska matsvinnet.