Visst gör det ont när städer växer

Kristianstads centrum är sig inte riktigt likt sedan Rådhuskvarteret förvandlades till byggarbetsplats. Omregleringen av trafiken, avstängda parkeringsplatser och allmänt stök är naturligtvis en följd av den nödvändiga förnyelsen.

2014, när Kristianstad fyller 400 år, ska staden skina och glänsa. Nytt administrativt centrum, nytt resecentrum och nya handelscentrum. Att politikerna tar chansen att rusta och förbättra såväl infrastruktur som konkurrensförutsättningar och handelsutbud är på sin plats.

Lika naturligt är det att centrumhandlarna är oroliga. När antalet parkeringsplatser minskar, när tillgängligheten försämras, oroas man över bärkraften i sina affärer.

Det ligger en hel del i oron. Parkeringsfrågan har varit segdragen. Är det något kommunen har ansvar för så är det att se till så att grundläggande infrastruktur fungerar. Att gå så långt som till att uttrycka oro över hela handelsstadens existens är dock väl magstarkt, och får ses mer som ett inlägg i debatten än någonting annat. Handelsstaden AB argumenterar för ökade kommunala bidrag för att marknadsföra sin egen verksamhet.

Handeln är viktig. Kommunens beslut om infrastruktur avgörande. Men kommunens engagemang i näringsverksamhet finns det all anledning att vara försiktig med. Varför ska kommunen satsa mer pengar på att locka folk till ett visst antal utpekade affärer i centrum än till konkurrenterna i ytterkantsområdena? Vad är det som gör att huvudcentralorten ska marknadsföras med än Åhus, Tollarp eller Degeberga?

Självklart finns det en avvägning. Det som är bra för Kristianstad är bra för hela kommunen, som det alltid heter i dessa sammanhang. Och om Kristianstad drar till sig fler besökare vinner alla på det. Kruxet är bara att den avvägningen är ytterst svår sett ur ett konkurrensperspektiv. Emellanåt får den otäcka drag; det som finns ska bevaras, nykomlingar ska hållas stången. Som fanns det anledning att längta till korporativism och kartellbildningar.

Det gör det inte. Tvärtom ska kommunen vara öppen och tillgänglig för alla, fördela sina gracer efter det storas goda, inte det lillas bästa.

Det offentligas uppgift får aldrig uppfattas som bestod den i att bevara gamla strukturer bara därför att de är gamla. Det är heller inte kommunens uppgift att se till så att viss verksamhet gynnas mer än annan. Särintressen får inte misstas för allmänintresse.

Vi har några svåra år för framkomligheten och säkert också för affärerna i Kristianstads centrum framför oss. Självklart måste kommunen göra vad den kan för att mildra effekterna, men den får inte göra så mycket att den blir en aktör på en marknad som fungerar bäst när den är fri.

Attraktiva stadskärnor är en konkurrensfördel, men går inte att sätta före goda skolor, bra omsorg, gott boende eller en effektiv förvaltning med lågt skatteuttag.

Ombyggnaden av Kristianstad är en del i stadens utveckling, inte avveckling.

LIBERAL