En plan för bättre skola

Skolorna i Kristianstad har inte följt upp elevernas resultat. Barn- och utbildningsnämndens kontroller är bristfälliga. Förvaltningschef Kenth Olsson är förvånad.

Så stod det att läsa på nyhetsplats i Kristianstadsbladet på fredagen. Bakgrunden är att kommunen har allt svårare att få alla elever som slutar grundskolan att bli godkända i alla ämnen. Man lyckas inte ens i kärnämnena. Samtidigt är den politiska majoriteten upptagen av annat. Byggen och arenaaffärer prioriteras före kvaliteten i skolan. Det är åtminstone det intryck som förmedlas.

Få frågor väcker så mycket engagemang som skolan. Alla barn är värda lika möjligheter.

Globaliseringen har skapat en världsomspännande arbetsmarknad. För de som lyckas, för de välutbildade, finns enorma möjligheter. Inte för de som misslyckas. Fortfarande på 1980-talet kunde den som slutade skolan i förtid eller gick ut med underkända betyg gå direkt till ett välbetalt industrijobb. Det går inte längre.

Politikens mål måste därför vara att barnen ska klara skolan.

”No child left behind” heter det i USA. I klyftornas USA. Det är först med den nya skollagen som detta har blivit ett nationellt mål också i Sverige, trots att de sociala förutsättningarna här är långt bättre än där. Trist då att ett så efterlängtat och välmotiverat mål har devalverats lokalt. 80 procent ska man nå, nästa år.

Detta får återverkningar inte bara på de enskilda eleverna, utan på hela samhället.

När skolor säger sig inte ha resurser att ge stöd till elever som halkar efter skickar de notan till de sociala myndigheterna.

I Malmö har skolan varit ett av de självklara diskussionsämnena under de senaste månadernas våldsvåg. Åtminstone för den borgerliga oppositionen. Malmös starke man, Ilmar Reepalu (S), har mest skyllt i från sig, tyckt att regeringen inte gjort tillräckligt, anklagat polisen för detsamma. Nånannanismens profet.

Tur då att skolkommunalrådet Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) är mer nyanserad. ”När dörren stängs i nionde klass för en ung människa blir det problem för hela livet. Utan framtidsdrömmar är det lätt att dras in i den kriminella miljön”, säger hon till Dagens Nyheter (3/2).

Polismästare Ulf Sempert håller i samma tidning med: ”Det finns en rak linje mellan dåliga betyg i nian och halvkriminella kvartersgäng som i sin tur skapar de grovt kriminella som skjuter ihjäl människor.” Alla som misslyckas i skolan blir inte kriminella, men risken ökar. ”Jag tror inte att någon som är med i de kriminella gängen har fått godkända betyg i skolan”, säger Sempert.

Malmö har – faktiskt – lägre andel godkända i skolan än Kristianstad. Men ambitionen är annorlunda. Segregeringen ”är ingen ursäkt till de dåliga resultaten”, enligt Stjernfeldt Jammeh. ”Alla har ändå rätt till en fullvärdig utbildning. Vi måste arbeta på ett annat sätt.”

Detta andra sätt är kopplat till förväntningar. Stjernfeldt Jammeh vittnar om hur elever som på grund av skolombyggnader tillfälligt tvingats byta skola plötsligt höjt sina betyg. Orsak: omgivningens krav ökade. ”Många lärare ställer för låga krav på invandrarelever i missriktad välvilja.”

De kriminella gängens möjlighet att nyrekrytera är självklart kopplad till ungas möjligheter och förutsättningar.

Nationalekonomen Ingvar Nilsson har räknat ut att 15 års gängliv kostar samhället 23 miljoner kronor, skriver Svenska Dagbladet (3/2). Uteblivna satsningar i dag kan med andra ord bli mångdubbelt dyra i morgon.

I tidningen Axess (1/2012) konstaterar professor Inger Enkvist att höga krav ger höga betyg. Afroamerikanska elever i USA lyckas enligt en rad studier bäst när de inte särbehandlas. Allra bäst lyckas de vars föräldrar är engagerade. Detta oavsett föräldrarnas inkomst- eller utbildningsnivå.

Inget barn ska lämnas efter.

En uppmaning till alla föräldrar som bryr sig: Protestera mot skolpolitiker som saknar ambitioner. Eller hör av er till mig.