Ett enat Europa är framtiden

Oavsett vilket land en eurosedel kommer ifrån är den värd lika mycket. Men så är det inte riktigt med alla de euro som finns insatta i bankerna. Gunnar Örn menade att beroende på i vilket land pengarna är insatta tycks de vara olika värda. En euro insatt i en grekisk bank är mer riskabel än en euro i en tysk bank. I alla fall är det så marknaden uppfattar det.

Men för att euron ska överleva som valuta kan det inte vara någon skillnad på var pengarna finns.

På EU-toppmötet i förra veckan stod den pågående eurokrisen högst på agendan. Där enades Europas ledare om att införa en så kallad bankunion, vilket innebär att alla banker sätts under en gemensam tillsyn. På det viset säkerställs att alla insatta euro har samma värde. På sikt blir det troligen även nödvändigt med en bankgaranti som gäller lika för alla länder inom eurozonen.

Toppmötets besked om en bankunion var ett steg i rätt riktning, men det var ett mycket litet steg. Det konstaterade nationalekonomen Lars Calmfors som var en av fyra ekonomer – alla män – som också deltog på gårdagens seminarium. Calmfors var överraskad över att marknaden reagerat så positivt på det lilla steg som tagits av toppmötet.

Euron är idag en valutaunion. Om ett halvår kan även en bankunion vara på plats. Vad som händer längre fram vet ingen i dag. Det finns två vägar att gå, antingen mer samarbete inom den europeiska unionen eller mindre. Just nu är det kriserna som för Europa mot mer överstatlighet. Det är förvisso rätt väg men risken är uppenbar att medborgarna lämnas bakom och inte får vara med och bestämma. Här finns det största dilemmat: marknadens mekanismer reagerar sekundsnabbt medan EU:s demokratiska kvarnar mal långsamt och inte sällan i otakt.

Det är nu politikernas svåra uppdrag att hålla rätt kurs genom alla kriser och visa folket att Europas framtid hänger på att det är enat och inte splittrat.