Skånska värden

Det var inte helt smickrande.

Men kanske, om publiken – i vilken det återfanns såväl region- som kommunpolitiker – både låter bli att slå ifrån sig och bestämmer sig för att göra något åt saken, så kan det kanske bli bättre.

Det var när tre representanter för olika tankesmedjor – Boa Ruthström från Arena idé, Martin Ådahl från Fores och Håkan Tribell från Timbro, Stockholmsbaserade allihop – diskuterade Skåne, som det var mindre beröm än brukligt.

Visst, artighetsfraser om skira bokskogar, gula rapsfält och närmare till himlen uttalades. Men besvärande mycket handlade om Skåne som ett främlingsfientligt, rent av rasistiskt näste.

Hur man än uppfattar detta, i valresultat eller i allmänna attityder, är det rimligen inte en bild som gör Skåne gott.

Sjöbo står fortfarande som rikssymbol för flyktingmotstånd. Sverigedemokraterna är starkare här än i övriga delar av landet. Och så garneras det hela med aktuella tokfransar och missnöjespolitiker som Carl P Herslow och Harry Franzén, ständigt i jakt på uppmärksamhet i sina attacker på invandrare.



Skåne har korta geografiska avstånd, har nära till kontinenten och fördelen av att ha många nationaliteter. "I teorin har Skåne därmed bättre förutsättningar än alla andra delar av landet för att bli en framgångsrik region", påpekade Ådahl. I praktiken såg han dock Skåne som fortfarande lamslaget av varvs- och regementsnedläggningar, sittandes med ett kvardröjande mindervärdeskomplex gentemot danskarna; Sveriges motsvarighet till de amerikanska rostbältena.

Det låter orättvist. Öresundsregionen brukar beskrivas som både dynamisk och attraktiv.

Det trista är att den negativa bilden får visst stöd i en färsk rapport från SEB, i vilken det har slagits fast att den ekonomiska utvecklingen i Skåne efter tio år med Öresundsbron inte har varit så framgångsrik. Skåne halkar visserligen inte efter övriga Sverige längre, men springer inte heller i kapp.

Att fråga sig hur det skulle ha sett ut utan Bron, som regionrådet Pia Kinhult (M) gjorde, är motiverat, men leder inte framåt.

Klart är att det fortfarande råder en obalans i regionen. Det gör att tillväxtkraften inte når de nordöstra delarna, det gör att det finns en risk för att Skåne inte framöver kommer att vara tillräckligt intressant för Köpenhamn. Utmaningen är därför att se till så att danskarna inte bara stirrar söderut. Skåne måste se till att vara en attraktiv samarbetspartner.



Och då spelar Bilden av Skåne en nog så viktig roll.

Faktum är att främlingsfientligheten inte är så stor här som den ofta och gärna framställs som, trots att många röstar på SD. I boken Folkhemspopulism (Timbro) har SD-väljarna kartlagts, påpekade Tribell. De är inte rasister. De kopplar i stället felaktigt brister inom välfärden till invandringen. Därför är det viktigt hur övriga politiker bemöter SD:s argument.

Skånska värden, som öppenhet, frihet och tolerans avspeglade i en välkomnande, gemytlig atmosfär måste inte bara genomsyra hela den skånska världen, utan också kunna uppfattas av omvärlden, ja till och med så långt norröver som i Stockholm.