Blockeringar i riksdagen

Som väntat var det Vänsterpartiet som angav tonen i debatten, initiativtagare som man var. Hans Linde (V) har under senare tid mer eller mindre tagit över rollen som utrikespolitisk talesperson för de rödgröna.

Utrikespolitik är viktigt, Sveriges röst i världen behövs. Inte tu tal om annat. Men den rödgröna synen på hur Sverige ska påverka världspolitiken är, i V:s kölvatten, mer än lovligt naiv.

I går flög orden från Linde om hur Sveriges agerande är "avgörande för folkrätten", den "riskerar att devalveras i grunden" – samtidigt som det gemensamma rödgröna förslaget på åtgärd var att Sverige ska kalla hem sin militärattaché ...

För det första vittnar detta om en stornationalistisk hållning, som inte tar hänsyn till Sveriges tämligen begränsade roll i världen. Särskilt som Sverige, vad Linde anbelangar, helst borde agera utanför EU-kretsen. Och – för det andra – slutsatsen om hur den internationella rätten ska tolkas är långtifrån självklar.



Blockaden av Gaza är föranledd av terrororganisationen Hamas angrepp på Israel. Det gör den inte bättre i sak. Den humanitära situationen för palestinierna är svår. Men i debatten om blockaden är det rimligt att försöka se bägge sidors ansvar.

Israel försvarar sin åtgärd med att man befinner sig i en väpnad konflikt med Hamas. Hamas har vid upprepade tillfällen sänt raketer mot civila mål i Israel, raketer som har smugglats in till Gaza sjövägen. Att genomföra en blockad på dessa grunder är i enlighet med internationell rätt, så länge inte neutrala hamnar blockeras, menar Israel i en utförlig skrivning på sitt utrikesdepartements hemsida. Till stöd för insatsen på internationellt vatten åberopar Israel rätten att hävda en blockad så snart något fartyg har lämnat hamn och gjort klart att man har för avsikt att bryta en, vilket får sägas vara väl uppfyllt i detta fall. Det våld som brukades var självförsvar.

Mot detta har bland annat folkrättsexperten Ove Bring invänt att en blockad till havs inte får stoppa mat eller humanitär hjälp.

En sak är alldeles klar: Israels agerande för att skydda sin egen befolkning har inte alltid varit helt oklanderligt.

Men: Vad som hände när nio människor miste livet i förra veckan förblir oklart.

Sammantaget kan man undra hur någon i dag överhuvudtaget kan komma till en så ensidig slutsats i frågan om ansvar och skuld som de rödgröna under Linde. Snarare är det väl så att det folkrättsliga läget är ytterst oklart. Gaza är ockuperat område och inte del av någon självständig stat, Hamas accepterar inte staten Israels rätt att existera. De juridiska komplikationerna är lika svåra som konflikten i sig.



Utrikesminister Carl Bildt (M) beskrev i riksdagen i går, mycket träffande, den rödgröna hållningen som "en plakat- och isoleringspolitik som inte kommer att isolera Israel utan Sverige".

Självklart är det Sveriges agerande tillsammans med andra som på allvar kan påverka Israel – om det nu är det som är syftet.

Fast nog verkar det annorlunda, när de rödgröna talar.

Som om det bara handlar om att exploatera en explosiv fråga för att synas och höras så mycket som möjligt i valrörelsen.