Först fred hemma, sedan fred i världen!" Uttrycket sägs ha
myntats av Turkiets grundare Kemal Atatürk, vilket av hans efterföljare har
tolkats som att Turkiet bör undvika konflikter med omvärlden.
Sedan förra veckans attack av det turkiska skeppet Mavi Marmara på
internationellt vatten, då flera turkiska medborgare miste livet, har den
gamla parollen ifrågasatts. Var det denna gnista som man väntat på?
Vad som kommer att ske med relationerna mellan Israel och Turkiet är oklart.
Ett alternativ är att Turkiets premiärminister Recep Tayyip Erdogan viker
sig för kritikerna som demonstrerar och kräver hämnd på Israel. Ett annat är
att Israel och Egypten lättar på blockaden mot Gaza, men även då är
möjligheter till fredlig förändring inte inom räckhåll. Efter Israels
misstag att inte lugnt bemöta och bara sända iväg Mavi Marmara, har redan
fler skepp försökt närma sig Gaza, och sannolikt är fler på väg. Den stora
faran i den nya utvecklingen i Mellanöstern är att Iran utnyttjar
utvecklingen och fortsätter stötta de provokativa konvojerna. Läget är
explosivt.
Sedan förra veckan har debatten ändrats. Omvärlden, inte bara USA utan också
andra västländer som länge har stött isolationen av Gaza i syfte att bekämpa
Hamas, överväger nu blockadens effektivitet. Ser man i backspegeln har den
strategi som skulle försvaga Hamas bara skadat Gazas befolkning, utan att
påverka Hamas kontroll av området.
Isoleringspolicyn som började några veckor efter Israels truppreträtt från
Gaza 2005, har haft motsatt effekt. När Hamas fick kontrollen (efter att
vunnit lokalvalen) deklarerade Israel området som fientligt och hindrade in-
och utresor. Från belägringens början försökte Hamas och andra grupper
skjuta sig ut med missiler. 2004 sköts 281 missiler mot israelisk mark, 2008
så många som 1 750. Hamas nya taktik är att bygga upp Gaza.
Missilskjutningen har nästan upphört. 34 raketer har skjutits från Gaza i
år, ingen av dem av Hamas, skriver
The Economist. Å andra sidan
var syftet med blockaden av Gaza att hindra införseln av vapen och den
minskande mängden attacker mot Israel kan antas visa på att blockaden har
viss effekt.
I internationell media beskrivs hur Hamas satsat på att bygga upp förstörda
vägar och skolor med hjälp av FN-organet UNRWA. Genom underjordiska gångar
har man lyckats få in produkter till affärernas hyllor och Hamas lokala
rykte som social välgörare har förstärkts. Men har verkligen det
diktatoriskt styrda Hamas som avrättat interna meningsmotståndare och vägrat
erkänna Israel förändrats, eller är det en varg som håller på att klä sig
till ett får?