Saab, Apple och liknande behov

Två händelser under förra veckan visar på ett paradoxalt förhållande till materiella ting. I en tid när det påstås att vi sätter större värde på ickemateriella storheter som relationer, upplevelser och kultur mobiliserar två högst materiella företag stora folkmassor. I det ena fallet i kampen för sin överlevnad, i det andra fallet i hyllandet av sin senaste innovation. Det handlar om Trollhättans och San Franciscos stoltheter, Saab och Apple.

Saab har lyckats med det närmast osannolika att få mörkröda fackbasar att ordna hyllningssessioner av en holländsk superkapitalist i kritstrecksrandig kostym. När Spykers vd Victor Muller anlände till Trollhättan tillsammans med Saabs vd Jan-Åke Jonsson i onsdags väntade ett mottagande värdigt två krigshjältar. Taktfasta talkörer och banderoller förkunnade att Victor stod för victory. Och veckan innan beskedet kom att GM beslutat att sälja Saab till Spyker hade tusentals Saabentusiaster manifesterat sin lojalitet med varumärket i stora Saabkonvojer runt om i världen, budskapet var "Rädda Saab", en vädjan som nu verkar ha hörsammats.

I onsdagskväll var det dags för en annan global manifestation kring ett varumärke. Under månader, eller till och med år, hade det spekulerats om att Apple hade en ny revolutionerande pryl på gång. Ingen visste exakt vad det var för någonting, men många spekulerade kring någon form av läsplatta. När det så var dags för Apples vd Steve Jobs presentation i onsdags hade förväntningarna kring den fortfarande okända innovationen nått bristningsgränsen. New York Times konstaterade att förra gången en platta (tablet) orsakade samma uppmärksamhet var det fråga om de två stenplattor på vilka Mose mottog tio Guds bud. Förväntningarna hos åhörarna i Kalifornien och hos tittarna över hela världen tycktes infrias när Steve Jobs visade upp nya iPad, massorna brast ut i jubel som om de befann sig på en rockkonsert eller ett väckelsemöte.

Hade jag arbetat på Saabfabriken i Trollhättan eller om jag hade varit en del av Apples mytiska utvecklingsverksamhet i San Francisco hade jag sannolikt också haft stora förväntningar på en ny ägare eller presentationen av en ny produkt. Men i fallen Saab och Apple stannar det inte vid glädje och stolthet hos de anställda, varumärkena blir därutöver ikoner i en global by som samlar människor, i alla fall män, från vitt skilda samhällsgrupper i en känsla av gemenskap och samhörighet kring vad som påstås vara varumärkenas DNA och själ. Så tycks paradoxen nå sin fulländning när vi söker fylla våra ickemateriella behov i extatiska masshyllningar av bilar och datorer.



Douglas Brommesson är universitetslektor i statsvetenskap.