Företagande för jämställdhet

Internationella kvinnodagen hundraårsjubilerar i dag. I backspegeln framträder ett sekel när jämställdheten revolutionerat samhället i åtminstone vår del av världen. I dag är Sverige ett föregångsland i frågan om att inte bara ge män och kvinnor samma rättigheter utan även möjligheter. Det vore förmätet att säga att det är så i dag, men lika dumt att blunda för framstegen.

För hundra år sedan var kvinnans underordning i samhället monumental och institutionaliserad. Men steg för steg har reformer förvandlat Sverige till ett bättre land. 1921 fick kvinnor rösta för första gången och även gifta kvinnor myndigförklarades. Fram till 1939 var giftermål skäl för att avskeda kvinnor och ännu i mitten av förra seklet var det val många kvinnor ställdes inför att antingen jobba eller vara hemmafru.



Först under 1960-talets moderna jämställdhetspolitik och sexuella frigörelse började stereotypa könsroller utmanas på allvar. Under 1970-talet infördes särbeskattning för att göra det mer lönsamt för båda makar att arbeta. Barnomsorgen byggdes ut och Sverige fick modern abortlagstiftning. Föräld-raförsäkringen ersatte den gamla moderskapspenningen för att peka på både mammans och pappans föräldraansvar. På 1980-talet inrättades Jämo för att motverka könsdiskriminering. De senaste decennierna har satt sökljuset på ekonomisk ojämlikhet, maktfrågor, våld, och inte minst sexualiseringen av kvinnan.

I dag visar rankningar som Gender Gap Index från World Economic Forum att Sverige ligger i världstoppen när det gäller jämställdhet. Men på samma sätt som att det inte duger att peka på att allt är bättre om man jämför med en – tack och lov – svunnen tid går det att slå sig för bröstet med att det finns ett litet gendergap där inget alls borde finnas.

Alltjämt är arbetslivet en stridsfråga. Män har generellt sett högre lön och större egenmakt på arbetsmarknaden än kvinnor. En förklaring till det är att kvinnor i högre utsträckning jobbar i branscher där det endast finns en arbetsgivare. Mer privat företagsamhet inom välfärdsområdet är därför en viktig jämställdhetsfråga.

Sett ur det perspektivet blir det tydligt att det omdebatterade rut-avdraget inte bara gör svarta jobb vita och underlättar vardagen för många vanliga människor, utan även har bäring på jämställdheten på arbetsmarknaden eftersom kvinnor står för mycket av branschen jobbtillväxt. Självklart begränsar en starkt könsuppdelad arbetsmarknad i sig människors val, men den prob-lematiken löses bäst genom att göra arbeten med lägre status mer attraktiva.



De rödgröna hävdar på minst sagt skakiga grunder att rut är dyrt, används av fel personer och handlar om jobb som skulle göra större nytta i offentlig sektor. Men då blundar de för potentialen i en professionell städmarknad och liknande privata tjänster som hjälper personer som haft en svag ställning på arbetsmarknaden till större egenmakt.

När Vänsterpartiet talar om att satsa mer på kommunal service istället för skatterabatt på hushållsnära tjänster visar de att de rödgröna sitter fast i den felaktiga föreställningen att den offentliga sektorn alltid är kvinnornas bästa vän.