Wetterstrand (MP): Vattenfall-konsult?

Både i Sverige och i andra länder tycks nya åsikter i om energin bli handelsvara. Vad sägs om ledaren för De Gröna i Tyskland, Joschka Fischer, utrikesminister i förbundskansler Gerhard Schröders koalitionsregering? Han är numera är lobbyist - arbetar för Nabucco-konsortiet - som vill leda fossilgas i pipeline från Centralasien till Europa för att förhindra ryskt gasmonopol i Tyskland, när Nordstream-ledningen i Östersjön tagits i drift. Hans problem stavas Iran, vars gas behövs, men ingen vill ta i landet "ens med tång".

Den före detta förbundskanslern Gerhard Schröder är ryssarnas gassäljare! Fischcr avlönas, säkert frikostigt, av kärnkraftföretag och av bilfabriken BMW, som anlitar honom. De Gröna har inte precis fört dessa företags talan. Problemen för Schröder och Fischer kan dock lösas av Angela Merkels regering genom att häva avvecklingen av kärnkraft. Tyskland, som får hälften av all el från kol, behöver reaktorerna.

Kan vi på svensk mark få se Maria Wetterstrand som lobbyist för Vattenfall eller Peter Eriksson för Eon kärnkraft?

Osvuret är kanske bäst. Maud Olofsson (C) ropar nu på mer "kräm" från kärnkraften i ledningarna, trots Thorbjörn Fälldins långa predikningar mot den. Dessa tycks däremot ha fastnat hos Mona Sahlin (S). Hon vill inte bara stoppa kärnkraften utan också - för säkerhets skull? – klippa av ledningarna till Europa, så att vi inte kan ta in så mycket el som vi dagligen behövt denna vinter. Vi köper varje timme in mer än vad ett stort kärnkraftverk producerar!

Det är annars socialdemokrater som politiskt introducerat kärnkraften i Sverige. Erlander, Sträng, Rune B Johansson, Palme och alla de andra var med. Och Aina Erlander, Tages hustru, fysikadjunkt, talade för kärnkraft på ett Linje 2 möte i folkomröstningen 1980!

Den politiska interventionen i kärnkraftsdriften har skapat problem. Det var givetvis inte tekniker som planerade så, att från 1980 till 1985 togs sex reaktorer i drift; det var konsekvensen av folkomröstningen. Och hade man inte haft ett politiskt stopp för kärnkraften 2010 hade vi troligen utnyttjat spillvärme från Barsebäck till att fjärrvärma Malmö. Och hade inte Göran Persson (S) med hjälp av den "röd-gröna röran", där även Centern ingick, stoppat Barsebäck hade vi inte behövt skita ner Skåne med all den kolkraft som vi nu köper från Danmark.



När Maud Olofsson nu klagar på att kraftverksrevisioner drar ut på tiden borde hon kanske börja med att sopa rent framför egen dörr. Lugnast för landet vore det nog om något annat parti, som fört en rakare energipolitisk linje än C och S, finge ta hand om hennes post. Hon och Mona Sahlin saknar helt enkelt trovärdighet.



Sven Bergquist är fristående skribent. Han har varit ledarskribent i flera liberala tidningar samt informationschef på Sydkraft.