Kvinnorna kan avgöra

Det är inte obekant att kvinnor oftare lägger sin röst på ett parti på vänsterkanten än på högerkanten. Så har det varit länge.

Förklaringen har av statsvetare främst ansetts vara vår mycket könssegregerade arbetsmarknad. Kvinnor har oftare än män anställning i den offentliga sektorn. Därmed är kvinnorna också mer känsliga för förändringar av denna.

Det nya med skillnaden i politiska preferenser mellan kvinnor och män är att den aldrig tidigare har varit så stor som nu. Om det bara hade varit männen som hade haft rösträtt så hade alliansregeringen blivit omvald. Nu leder de rödgröna klart i opinionen.



Allianspartierna, och främst då det utpräglade manspartiet Moderaterna, inser naturligtvis behovet av att nå ut bättre till kvinnor; därav mandatperiodens fokusering på den offentliga sektorn, därav det nymornade intresset för jämställdhetspolitik.

Det är också mot denna bakgrund man ska se såväl rut-avdragets attraktionskraft som debattfråga, som måndagens rapport från de moderata riksdagsledamöterna i Skåne om hur just kvinnor skulle drabbas om de socialdemokratiska förslagen om skattehöjningar skulle genomföras.

I varje genomgång av vilka frågor väljarna tycker är viktigast visar det sig att kvinnor prioriterar skola, vård och omsorg högt. Så är det förvisso även för män, men den intressanta skillnaden är att männen har större intresse av skattefrågan än vad kvinnor generellt har.

Därför finns det all anledning för de borgerliga att tydligare lyfta fram kopplingen mellan skola, vård och omsorg å ena sidan och skatterna å den andra.

På samma sätt som det finns anledning för oppositionen att koppla skattesänkningar till sina påståenden om försämrad välfärd, vilket man gör med större framgång och mer konsekvent. När Mona Sahlin (S) kopplar nedskärningarna i skolorna till jobbskatteavdraget gör hon det fullt medveten om att kommunernas ekonomi är bättre än på länge, regeringens statsbidrag större. Nedskärningarna kan i stället kopplas till kommunala satsningar vid sidan om kärnuppdraget, eller på mer naturliga orsaker, som minskade barnkullar.

Skånerapporten från Moderaterna har sin förtjänst i att den visar effekten av ett maktskifte på alla tre politiska nivåer. Höjda skatter innebär en minskad intäkt för en låginkomsttagare på flera tusen kronor om året.

Lika viktigt är att visa vad regeringen har gjort. Så här långt har jobbskatteavdragets effekter inte fått väga så tungt i debatten som det har potential att göra. En extra månadslön sedan 2006 har gett ökad personlig frihet samtidigt som valfrihetsreformer har förbättrat välfärdstjänsterna.



Jämställdhetsfrågor, omsorgen om barn och gamla och förbättrad sjukvård är inga frågor som enbart berör kvinnor. Skatterapporten måste kopplas till de mjuka frågorna för att få genomslag. Här har allianspartierna ingenting att frukta av rakryggad argumentation, kvinnors val kan definitivt komma att avgöra valet i september.