Skammens rodnad borde lysa röd

ººOrd och ords värde är intressant. Särskilt i den politiska debatten.

Skillnaden mellan de politiska alternativen i Sverige är mindre än vad många tror, vilket gör att politikerna jublar när tydliga ideologiska skiljefrågor som den om rut-avdraget pockar på uppmärksamhet. Kanske är det också därför som kraftuttryck används.

Skattesubventionen av hushållsnära tjänster sägs vara ett bevis på en usel människosyn.

Och när Socialdemokraterna i går inledde sin kampanj mot "pensionärsskatten" konstaterades det att den är "skamlig".

För det första får man väl konstatera att det inte finns någon särskild skatt som bara gäller för pensionärer. Det är inte så att pensionärerna har fått höjd skatt under innevarande mandatperiod. Tvärtom har pensionärerna fått sänkt skatt.

Att pensionärerna, och alla andra som inte arbetar, inte har fått jobbskatteavdrag är däremot sant. Men det är ett medvetet val för att göra det mer attraktivt att arbeta. I förlängningen innebär det att pensionerna höjs.

Trots alla fyra stegen i jobbskatteavdraget, och vad detta har inneburit med en extra månadslön om året för låg- och medelinkomsttagare, har Sverige fortfarande världens högsta skattetryck. Här behövs större sänkningar.

Att allianspartierna dessutom framhåller att det är pensionärernas tur härnäst i skattepolitiken är bara att välkomna.

Att något är skamligt innebär att man ska skämmas för det. Skämmas för den politiska linje man driver.

Hade det handlat om verkliga orättvisor hade det varit förståeligt. Nu handlar det bara om ett skatteavdrag kopplat till en viss aktivitet, ungefär som att den som äger sin bostad får ränteavdrag, inte den som hyr. Varför gjorde S aldrig något åt denna skamliga orättvisa?