Att blunda för antisemitism

Att antisemitismen i Malmö har ökat under de senaste åren har varit känt för dem som velat veta. Tyvärr har stadens starke man Ilmar Reepalu under lång tid blundat för problemen.

I januari förra året skrev journalisten Thomas Lunderquist på Sydsvenskans kultursida att Malmös judar ständigt utsätts för hot och trakasserier: "Det är klart att vi är rädda." Utgångspunkten för Lunderquists artikel var att en Israelvänlig manifestation i Malmö hade saboterats. Deltagarna hade blivit attackerade med stenar och ägg; judar hade jagats genom staden. Lunderquist oroade sig också för demonstrationsfriheten och demokratin.

Lunderquist fick mothugg av journalisten Petter Larsson, som menade att varje diskussion om antisemitism eller mötesfrihet bara var en "avledande debattmanöver" för att slippa diskutera Israels politik.

Man kunde hoppas att Petter Larsson sedan dess besinnat sig, inte minst efter alla nya rapporter om hatbrott mot Malmös judar. Men i en artikel i Aftonbladet nyligen ryckte Larsson ut till Reepalus försvar. Larsson menar att kritiken mot kommunalrådet beror på "Reepalus tydliga ställningstagande mot Israels massaker i Gaza".

Vad Larsson och hans likasinnade inte verkar förstå är att man kan, och bör, vara genuint oroad och upprörd över situationen för Malmös judiska befolkning, liksom över kommunledningens hantering av problemet. Oavsett vad man har för åsikter om den arabisk-israeliska konflikten.

Också Kennet Andreasson blandar bort korten i en Aftonbladet-artikel med rubriken "Jakten på Reepalu". Andreasson påstår, utan några som helst belägg, att kritik mot Israel reflexmässigt stämplas som judehat. Han försvarar Reepalu, men diskuterar överhuvudtaget inte situationen för Malmös judar.

Det gör inte heller Jan Guillou, som skrivit en Aftonbladet-artikel om Reepalu med rubriken "Så tystas kritik mot Israel". Guillou väljer i stället att håna såväl Judiska församlingen i Malmö som den akademiska forskningen om antisemitismen. Sådana artiklar bidrar till att skapa ett klimat där rapporter om hatbrott misstänkliggörs.

Medan svenska vänsterdebattörer väljer att blunda för antisemitismen har internationell press uppmärksammat situationen i Malmö. "Förintelseöverlevare möter judehat i Malmö", var rubriken på en artikel i finländska Hufvudstadsbladet häromdagen. Innehållet i artikeln är riktigt obehagligt. Och det blir inte mindre obehagligt om man läser den parallellt med artiklarna i Aftonbladet. Eller när man erinrar sig att Reepalu i en radiodebatt nyligen undrade vad det som hände på 1930- och 40-talen har för relevans när man diskuterar dagens antisemitism.



David Andersson är författare och redaktör på tidskriften Axess.