Trycket över gränsen
Gill anmärker att det kan handla om ett överlagt brott, vilket gör det "maffialiknande".
Onekligen är det otäckt, oavsett hur det har gått till.
Skolan ska vara en trygg miljö.
Som gränsöverskridande är det illa nog, då det bryter ett mönster. Men det är ändå bara en bråkdel av vad människan är kapabel till. Grupptryck kan bevisligen få många att göra saker de annars inte skulle ha gjort.
I kväll sänds en tv-dokumentär i Frankrike som redan har skakat landet, skrev Sydsvenskan i går.
Bakgrunden är Stanley Milgrams klassiska experiment som handlar om att se hur långt människor är beredda att gå.
I det här fallet sökte ett falskt produktionsbolag efter människor som ville delta i en tv-show som gick ut på att dela ut elchocker till andra. Den som gick längst skulle vinna.
Många var med på noterna, ökade strömstyrkan trots att motspelaren i elektriska stolen skrek av smärta och bad om nåd. Vad deltagarna inte visste var att han var skådespelare, att elchockerna aldrig gavs, det bara verkade så.
Men i takt med att den kvinnliga programledaren hetsar och publiken vrålar utdelar 65 av 80 deltagare en dödlig dos på 460 volt. Andra nöjer sig med en lägre grad av tortyr, bara tre deltagare vägrar vara med.
Detta är den mänskliga naturen när den är som sämst, en variant av pojkarna i William Goldings Flugornas herre. Yttre omständigheter, upplevda orättvisor eller tävlingsinstinkt – allt kan leda till att normala, mänskliga värden åsidosätts.
Hur samhället kan stärka motkrafterna är en avgörande fråga. Civilkurage och en stark känsla för andra är självklart, men inte tillräckligt. Uppenbarligen.
Inte heller tydliga straffpåföljder.
Men vad är alternativet?
Om ett yvigt parti
Inte bättre utan reklam
