Marit Paulsen mot EU-bidrag

Marit Paulsen, Folkpartiets första namn i EU-valet, säger ja till konkurrens och nej till monopol och tvivelaktiga bidrag. Hon är själv en folkrörelse i mat- och miljödebatten, och orädd för obekväma sanningar. Den senaste "svordomen i kyrkan" gällde eko-jordbrukets begränsningar och det tokiga i att råvaror, som behövs för människoföda, blir biobränslen.

Att göra EU:s jordbrukspolitik (CAP) till valets huvudfråga kan få betydelse; särskilt om hon kommer in i EU-parlamentet. Går Lissabonfördraget igenom får parlamentet makt även över jordbrukspolitiken. Hittills har ministerrådet och EU-kommissionen spelat de viktiga rollerna. Hur rutten politiken är, som vissa bönder i våra trakter och LRF propagerar för, visas kanske främst av att alla svenska partier nu i valrörelsen verbalt vill skrota den. Men menar de allvar? Vad har Margot Wallström (S) som kommissionär gjort? Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C) har pliktskyldigt sagt nej till CAP. Men har han stört sina vänner i LRF? Fredrik Reinfeldt (M) säger nu nej; men gör han något mer?

Jag tror däremot att Marit Paulsen gärna sätter sig EU:s jordbruksutskott och blir sittande där som "käringen mot strömmen" tills hon tröttat ut bondeintressen, som saknar relevanta argument.

En draghjälp kommer från nyhetsmagasinet Tempus, som publicerar från ingen mindre än The New York Times, två "Brysselkorrars" avslöjande, att några storföretag 2008 fått gigantiska EU-bidrag. 140 miljoner euro (ca 1,4 miljarder kronor) gick till sockerföretaget Italia Zuccheri. Av hälsoskäl är det lika tvivelaktigt som att EU ger bidrag till tobaksodlare! En italiensk bank, ICBPI, fick 180 miljoner euro; juristers och lobbyisters mygel? Greencore i Irland, som gör färdigmat för Viktväktarna, fick 81 miljoner euro och franska Doux, som producerar kycklingkött fick 63 miljoner euro; två bidrag till LRF:s öppna landskap?

Anmärkningsvärt är, att trots EU-påtryckningar, vägrar Tyskland att uppge vilka som tar emot EU-stöd. Totalt delar EU ut 50 miljarder euro (500 miljarder kronor) i tvivelaktiga jordbruksstöd; halva EU:s budget, vilket hindrar teknisk och ekonomisk utveckling i Europa. Det är skandal att svenska partier – FP och Marit Paulsen undantagna – lyssnar till tvivelaktiga partsintressen som LRF och andra påtryckare. Jordägare som grevar, baroner är ute efter egna "socialbidrag"; de behöver inte göra något mer än vad de ändå skulle ha gjort! Tidigare sa dåvarande statsminister Göran Persson (S), nu godsägare, nej till EU-politiken. Vad säger han i dag?





Sven Bergquist är fristående skribent. Han har varit ledarskribent i flera liberala tidningar och har under 20 år kritiserat jordbrukspolitiken.