Mer Sverige i Europa, sa M

EU:s Lissabonstrategi har misslyckats, trots alla omstarter. Nu vill Moderaterna att EU i stället gör som Allianssverige, skrev statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och finansminister Anders Borg (M) på Dagens Nyheters debattsida på tisdagen.

Det är uppfriskande.

Som i alla frågor med långa processer är det svårt att veta när betyg ska ges, men i detta fall är Reinfeldts och Borgs omdöme långtifrån någon fördom.

Lissabonstrategin antogs år 2000. Insikt hade då länge funnits om att Europa behöver strukturella reformer för att kunna ta upp kampen med USA, och för att inte akterseglas av länder som Kina och Indien. Målet var att EU till 2010 skulle gå om USA och bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, byggd på social trygghet och hållbar utveckling.



Men några tvingande beslut på EU-nivå ville stats- och regeringscheferna inte se. I stället har öppna jämförelser använts som metod så att länderna ska kunna se och lära av varandra.

Redan ett par år efter det högtidliga beslutet i Portugal började det dock knotas om vilket misslyckande dessa öppna jämförelser var. Krav på reformer fördes fram.

I halvtid sågs strategin över, och under Barrosokommissionen har fokus mer uttalat flyttats över på enbart tillväxt och sysselsättning.

De framsteg som bland annat Göran Persson (S) under sina år som statsminister tillskrev Lissabonstrategin är marginella. Enligt de årliga rapporterna kan dessa också lika gärna kopplas till konjunkturen. I lågkonjunkturen är det lika tydligt att de nationella perspektiven har tagit överhand. I krisens spår gör såväl Frankrike som Storbritannien och Tyskland vad de kan för att rädda jobben i de egna länderna. Perspektivet har blivit snävt.

De stigande arbetslöshetssiffror vi nu ser runt om i EU lär öka risken inte enbart för inomeuropeisk protektionism, utan också för social oro och politisk turbulens.



Reinfeldt och Borg skissar mot denna bakgrund på en ny tillväxtstrategi. Hörnstenarna är tre: hållbara offentliga finanser, ökat deltagande på arbetsmarknaden – bland annat med en kraftigt utbyggd förskola för att "motverka dagens könsmaktsordning i EU"! – och ett underlättande av den fria rörligheten för handel och tjänster.

Ingredienserna är tämligen självklara, även om ordvalen är de nya moderaternas. Frågan är bara hur M tänker sig att kunna genomföra strategin. Fler öppna jämförelser lär väl ändå inte vara aktuellt?

Att M tar till orda i frågan nu känns också något förtida, om än fullt förklarligt. Reinfeldt och Borg vill inte avvakta den officiella utvärderingen av Lissabonstrategin under nästa år, efter det svenska ordförandeskapet. I stället vill man ta chansen att – åtminstone dagarna före EU-valet – visa sig handlingskraftiga på hemmaplan.

Det ligger lika mycket politik i när idéer lanseras som vad de innehåller.