Alternativ för framtiden

Vid regionfullmäktiges sammanträde i Kristianstad i dag kommer Region Skånes utvecklingsprogram för 2009–2016 med största sannolikhet att klubbas igenom.

Den återremiss som Vänsterpartiet begärde i maj, för att lågkonjunkturen och sysselsättningsfrågan skulle kunna inarbetas, har inte inneburit någon förändring. Majoriteten anser, med all rätt, att konjunktursvängningar är en naturlig del av ekonomin.

Att fokusera på dagsaktuella frågeställningar är självklart inte det primära för framtidsvisioner. Därför räcker det mer än väl med att det övergripande målet för regionen slås fast.

Målet är verktyget, medlen anpassas efter samhällsutvecklingen.



Något kan man dock förundras över att det finns en så stor samstämmighet kring den regionala utvecklingen. Så gott som samtliga partier – utom Sverigedemokraterna, som inte tolererar mångfald – är i stort överens om vart den förda politiken ska leda.

Detta är en lika stor brist som att Socialdemokraterna inte tog fram en alternativ politik till Femklöverns planeringsdirektiv inför budget 2010, antagen av regionstyrelsen den 9 juni.

Skåningarna borde vara något förundrade över att det största oppositionspartiet inte har några idéer kring hur man i dagspolitiken ska nå det mål som man, bortsett från ett par bisatser, är enig med majoriteten om fram till 2016.



Finns det då någon egentlig mening med att anta gemensamma regionala utvecklingsprogram, oavsett om de bara blir hyllvärmare eller inte?

Tanken är så klart att programmen ska vara långsiktiga. Med nödvändighet blir de därför också ideologiskt urvattnade. Vagt skrivna, ohållbara önskelistor. Ingen ny majoritet vill vara uppbunden av en vision om en samhällsutveckling man inte delar. Valen vart fjärde år handlar ju – i sina bästa stunder – inte om att utse den man tycker är bäst på att förvalta det vi redan har.

Att fylla programmet med självklarheter, som att Skåne ska vara livskraftigt – vad annars? – känns inte heller nödvändigt att lägga kraft och resurser på.

Som löfte till skåningarna fungerar det inte. Vilka sanktionsmöjligheter har väljarna? Hur protesterar de om den förda politiken nu inte leder till "tillväxt, attraktionskraft, bärkraft och balans", som det på finaste konsultprosa heter i utvecklingsprogrammet? Alla partier – utom de omvärldsrädda Sverigedemokraterna – står ju bakom.

Regional utveckling är en grundläggande och mycket viktig arbetsuppgift för regionpolitikerna. Frågan är dock om inte den nuvarande ordningen för att säkerställa en ljus framtid är överarbetad. Visionerna om Skåne 2016 hade kunnat vara mer intressanta och specifika om de hade tagits fram i konkurrens, om väljarna fått möjlighet att också se de politiska alternativen som alternativ för framtiden.