Kommunal miljonrullning

Så öppnade då Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann fördämningen: slappt och principlöst slog han på tisdagen fast att nu står det fritt fram även för Moderatledda kommuner att höja skatten. Visst, han skickade med en brasklapp: "Om det behövs för att värna välfärdens kärna." Men samtidigt smet han från ansvaret: "Det kommunala självstyret gäller."

Därmed har Schlingmann dessvärre bäddat för att det M-ledda Kristianstad ska göra allvar av sina skattehöjartankar. Här brinner det nämligen i knutarna.

När Sveriges Kommuner och Landsting nu i veckan lägger nästa skatteprognos lär den peka på fortsatt sjunkande skatteintäkter för Kristianstad. Arbetslösheten har inte på långt när hunnit nå de höjder den är på väg till.

Samtidigt håller de kommunala besparingarna på att väcka en stor, ilsken folklig opinion. Denna tar, med all rätt, ingen hänsyn till att både Kristdemokrater och Socialdemokrater i opposition är handfast medskyldiga till situationen. I stället ser den att nedskärningarna slår direkt mot skola, vård och omsorg. Och vem har ansvar för allt detta elände om inte den sittande majoriteten?



Samhället ska inte ta mer av medborgarnas pengar än vad som är absolut nödvändigt. Dessvärre är det många kommuner som gör det. Det finns en rad undersökningar som visar hur den kommunala verksamheten kan effektiviseras. Det finns också direkta jämförelser som visar att det går att få ut mer välfärd för pengarna. Ett gott exempel på detta är Vänsterpartistyrda Fagersta kommun. Där har Stig Henriksson både förbättrat välfärden och sänkt skatten. När andra rödgröna kommuner klagade i sin nöd över hur litet det extra statsstödet i den ekonomiska vårpropositionen blev, och att det inte kommer förrän nästa år, slog Henriksson fast att alla pengar är välkomna. "Det är ett bra tillskott, men det stora jobbet måste vi göra själva." Ofta är det ju så att sänkt skatt är en förutsättning för bättre välfärd.

Trist nog är det som om det inte är tillräckligt sexigt med kommunal kärnverksamhet. Allt för många kommuner vill piffa till den egna mandatperioden, och det finns nästan ingen hejd på vad man tycker att kommunen ska satsa på; ofta utan minsta koppling till det kommunala uppdraget, och ännu oftare utan klar utredning om effekten av satsningen.



Schlingmann borde inte ha varit så principlös i sitt uttalande. Han borde ha återkopplat mer till kommunerna ansvar, ungefär så som Folkpartiledaren Jan Björklund häromveckan gjorde när allianspartierna besökte Luleå, som får 39 miljoner kronor mer i statsstöd nästa år: "Jag noterar att Luleå kommun anser sig ha råd att lägga 30 miljoner om året på en evenemangsarena. Om det betyder nedskärningar i välfärden bör man fundera över prioriteringarna."

Välkommen till Kristianstad, Björklund! Här avser dina partikamrater att lägga 35 miljoner kronor om året på en arena samtidigt som de – just det – urholkar välfärdens kärna.