Kryssa Olle till Bryssel!

På söndag är det dags. För fjärde gången får svenskarna utse ledamöter i Europaparlamentet, EU:s enda direktvalda organ. Detta kommer att göras oavsett hur många som röstar, vilket ensamt är ett tillräckligt skäl för att använda sin demokratiska rättighet. Demokratin har många brister och är långtifrån någon perfekt form för beslutsfattande, men det finns ingen bättre, som det heter.

Att intresset för valet är ljumt förklaras ofta med att ingen regeringsmakt står på spel. Även om detta är riktigt, så bygger förklaringen på ett inskränkt tänkande. EU:s institutioner balanserar varandra och unionen är en blandning av mellan- och överstatlighet. Inte heller EU är perfekt, och det finns fog för kraven på fortsatt utveckling.

Utvecklingen i detta fall handlar om såväl fler medlemsländer, som andra befogenheter, andra ansvarsområden och förbättrade beslutsstrukturer. Lissabonfördraget är ett gott steg på vägen, men fler reformer är nödvändiga.

En Europaparlamentariker kan betyda mer i EU än vad en minister kan. Den som, likt Gunnar Hökmark (M) eller Lena Ek (C) får en stark ställning i sin partigrupp eller blir rapportör, har goda chanser att se sina visioner förverkligas.

Lägg till detta att kulturen i de stora partigrupperna i parlamentet inte är som i riksdagen. Regeringsmakten står, som sagt, inte på spel, vilket gör att det finns utrymme för fritänkare. Ett tydligt exempel på detta är Anders Wijkman (KD) som har varit klart mer radikal i miljöfrågorna än den konservativa grupp han tillhört.



Kristianstadsbladet driver på ledarplats opinionsbildning i liberal anda. Tidningen är Europavänlig och stark frihandelsförespråkare. Vi anser att det europeiska samarbetet är grunden för den välfärd och det välstånd Sverige i dag omfattas av. Fred och frihet är något vi värnar tillsammans.

Mot denna bakgrund är det naturligt att rekommendera våra läsare att rösta på någon kandidat som också omfattar dessa idéer. Sådana återfinns det gott om i de borgerliga partierna: Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna.

För den som ännu inte har funnit sin kandidat, eller tvekar kring vem som ska kryssas vill Kb framhålla Malmöbon Olle Schmidt (FP).

Schmidt har gedigen erfarenhet. Han har suttit i Europaparlamentet i två omgångar och har visat resultat. 2006 kom han in som ersättare för Cecilia Malmström (FP) som då blev Europaminister. Sedan dess har han utmärkt sig bland annat i kampen för den eritreansk-svenske journalisten Dawit Isaak, men han har också främjat konkurrensen på postmarknaden, förbättrat konsumentskyddet för sms-lån och utrett ECB:s hantering av finanskrisen.

Inför parlamentets sista sejour i Strasbourg fick han tillsammans med sin tyske kollega Alexander Alvaro den liberala partigruppen att inte kompromissa bort rättssäkerheten. Lika mycket som upphovsrätten ska skyddas ska rättslig prövning ske i domstolar, inte av privata aktörer. Nu tas telekompaketet upp till ny behandling.



Schmidts engagemang för försvaret av mänskliga fri- och rättigheter, inklusive den personliga integriteten, är ingen dagslända.

Detta är väl känt: "Ifall ni inte röstar på Piratpartiet så rekommenderar jag er att rösta på Olle Schmidt", har Christian Engström (PP) sagt.

Schmidt inger respekt i alla läger. Kryssa Olle till Bryssel!