Digga Darwin – helt naturligt

I morgon är det 200 år sedan en av de mest betydande vetenskapsmännen genom tiderna föddes, Charles Darwin.

Darwins inflytande på samhällets tillfrisknande från religionen, har varit just så stort som han befarade. I tjugo år vågade han inte offentliggöra sina teorier om det naturliga urvalet av just detta skäl.

När det väl skedde, 1859, kritiserades han kraftigt av kyrkans män.

Ifrågasättandet av skapelseberättelsen förargade och ledde till smutskastning.

Med modern vetenskapsteknik har Darwins teori i Om arternas uppkomst bekräftats. Det naturliga urvalet är den enda mekanism som fullt ut kan förklara tillkomsten av organ som ögon, öron och lungor.

Trots detta visade en opinionsundersökning för ett par år sedan att var fjärde svensk inte tror på evolutionsteorin.

Det finns med andra ord alla skäl att orda om Darwin.



Under året publiceras en rad böcker om Darwin och hans upptäckt. En av de mer polemiska är vetenskapsteoretikern Birgitta Forsmans Arvet från Darwin – religion, människa, moral (Fri tanke). I Darwins efterföljd och med mängder av hänvisningar till tänkare genom tiderna fördjupar hon sig bland annat i tesen att det inte finns någon anledning att bygga moral på religion.

Med boken bidrar hon till den opinionsbildning som föreningen Humanisterna aktualiserat i vår delvis nyreligiösa tid.

Kreationisterna – de skapelseberättelsetrogna – har en märklig förmåga att på ovetenskaplig grund göra sig angelägna i samhällsdebatten. De anser fortfarande att evolutionsteorin är ett hot. Talar hellre om "intelligent design", att livet är så komplicerat att det måste ha funnits en skapare bakom evolutionen.

Fundamentalisterna – oavsett religion – har en vilja att snävt se världen ur ett enda perspektiv. Och i olika hög grad fördöma dem som vågar ha en annan uppfattning. Målet är alltför ofta att "uppfylla jorden".



Politiskt spelar religionen roll. I Sverige – världens mest sekulariserade land – kan Kristdemokraternas omvandling under Alf Svensson bort från abortmotstånd och pingstkyrkliga tältmöten möjligen ses som ett bevis på religionens svaga position. Samtidigt finns det klara ambitioner om kyrkligt, politiskt inflytande.

KD:s etta på valsedeln till Europaparlamentsvalet i juni blev som bekant inte Lennart Sacrédeus, men väl Ella Bohlin, som för några år sedan sa sig vara kreationist. Den tidigare riksdagsledamoten Per Landgren står på tredje plats. Han har agerat för att "intelligent design" ska föras in i skolans läroplan och att undervisning om evolution i stället ska förpassas till ämnet filosofi.

Internationellt är religionens makt större. I katolska länder är abort förbjudet. Följden blir att många kvinnor dör i samband med illegala aborter, eller att de fängslas. Omsorgen om kvinnor har fått stå tillbaka i religionens namn.

Precis som i mullornas Iran och talibanernas Afghanistan.

Forsman påminner om den ungerske författaren Imre Kertész formulering i Dossier K att "de totalitära diktaturerna – så även den stalinistiska – egentligen talar religionernas språk. Och det kan omöjligen vara annorlunda, ty deras värld är inte logikens utan absurditetens värld."

Gränsen mellan politiskt och religiöst förtryck är hårfin.

De universella mänskliga fri- och rättigheterna är en bättre måttstock för mänskliga relationer än vilken trosinriktning som helst. De är inte givna av någon eller något, utan grundar sig på humanism och förnuftstro.