Bara en i mängden

En inte oväsentlig del av stormen kring AMF Pension är det mångsyssleri som LO-chefen Wanja Lundby-Wedin – med 24 styrelseuppdrag utöver sin heltidstjänst – och Skånes landshövding Göran Tunhammar – med 22 – har kommit att personifiera.

När det för några år sedan fördes en liknande och lika upprörd debatt om den lilla klicken av styrelseproffs i börsbolagens styrelser fick det omedelbara följder. I dag är finansmannen Fredrik Lundberg det av styrelseproffsen som har flest uppdrag, åtta stycken.

Styrelseakademin Sverige, som arbetar med att förbättra och professionalisera det viktiga styrelsearbetet i svenska företag, har som tumregel att den som har en heltidstjänst inte bör vara engagerad i mer än ett till tre uppdrag vid sidan om. Att vara LO-chef eller landshövding anses vara heltidsuppdrag, får väl tilläggas. Den som enbart ägnar sig åt styrelsearbete anses inte klara av fler än fem till sju uppdrag. Det är något fler än 24.

I går meddelade Lundby-Wedin också att hon framöver kommer att minska sitt externa engagemang, kvar blir fyra bolagsstyrelser, alla fackföreningsuppdrag och de två hon har för Socialdemokraterna.



Wanja Lundby-Wedin representerar arbetarrörelsens andra ben och ett av hennes uppdrag är att sitta i Partiets innersta krets: Verkställande utskottet. Där sitter också Kristianstads något mer modesta, S-märkta styrelseproffs, oppositionsrådet Heléne Fritzon.

Fritzon har ett antal uppdrag utöver de kommunala som är väl motiverade och direkt kopplade till den politiska gärningen: Verkställande utskottet, partistyrelsen och det som distriktsordförande i Skåne. Till dessa måste läggas uppdraget i styrelsen för den ideella föreningen Sveriges Kommuner och Landsting, vilket som bekant tarvar en del uppmärksamhet och resor. Sedan sitter hon också i Länsstyrelsens Insynsråd.

Självklart torde Fritzon klara alla uppdrag utan att det inverkar menligt på den kommunala sysslan. Något annat har det heller inte rapporterats om. Däremot kan man reagera när det framkommer uppgifter om att Fritzon tycks ha agerat på samma sätt som Lundby-Wedin i sitt beslutsfattande.

LO-chefen har gått ut hårt med att hon blev "grundlurad" när den tidigare vd:n Christer Elmehagens pensionsvillkor fastställdes.

Oppositionsrådet har sagt sig vara "förd bakom ljuset" efter att uppgifterna om de skyhöga hyreskostnaderna för Liviushallen blivit kända.

Likheten består naturligtvis i att både Lundby-Wedin och Fritzon i sina roller har varit ansvariga för de beslut som tagits, skyldiga att bidra till att varje ärende utreds på det sätt det kräver. Att skylla ifrån sig är mindre snyggt.



I dag är det extra debatt i riksdagen om bonusar, begärd av oppositionen. När begäran gjordes föreföll bonusdebatten, som då fortfarande cirkulerade mest kring SEB och de statliga företagens bonussystem, vara en given poängplockare för de rödgröna vänsterpartierna.

Sedan kom avslöjandena om hur det har gått till inom AMF Pension. Känsligt eftersom det handlar om arbetarrörelsens eget bolag för förvaltning av det som ska bli LO-medlemmarnas försörjning på deras ålders höst.

Och därför att Lundby-Wedin som få andra har kritiserat höga chefslöner.

"Det krävs ingen Einstein för att läsa en årsredovisning", har Stig Malm, tidigare avgången LO-chef kommenterat saken, trogen sin vana att formulera sig drastiskt.

Mindre frimodiga – som Kommunals Ylva Thörn – har i stället ivrigt hävdat att "Wanja gör ett fantastiskt jobb". Här gäller det att sluta leden.

Det senare är säkert också förklaringen till att det fram till nu har varit så tyst som det har varit. Om mångsyssleriet. Överallt.