Piggare riksdag

Det finns tecken på att parlamentet håller på att förlora i attraktionskraft.



En artikel i Svenska Dagbladet under helgen visar att trettio ledamöter, nästan var tionde, har lämnat in en avskedsansökan sedan mandatperioden inleddes 2006. Talman Per Westerberg beskriver omsättningen som exceptionellt stor.



Det finns många orsaker bakom att politiker lämnar sina riksdagsplatser, men påfallande många väljer kommunalpolitiken istället. De vittnar om att den ger mer inflytande: "Att vara kommunalråd är som att spela en hockeymatch, medan riksdagen är som att delta i ett seminariearbete", säger folkpartisten Torkild Strandberg som blivit kommunalråd i Landskrona.



Tendensen till fler avhopp väcker många frågor. Är den för det första ett problem? I så fall, vad säger det om riksdagsarbetet? Sist men inte minst, går trenden att vända?



Till att börja med är det värt att poängtera att det inte finns något egenvärde i att politiker sitter i riksdagen tills de grånar. Livslånga gärningar kan passa någon, men bör inte upphöjas till ideal. Att personer kommer och går mellan politiken och vanliga arbeten är berikande.



Däremot blir det ett problem om många avskräcks av sina erfarenheter från riksdagen och vänder den ryggen. Det brukar heta att demokrati måste få ta tid, att politiska processer löper över långa tidsrymder. Det är sant, men det får inte bli en ursäkt för att behålla dåliga arbetsformer.



När den erkänt driftige riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson (M) i våras meddelade att hon lämnar riksdagen i och med valet var hon inte nådig i sin kritik. "Jag har under de här åren kunnat se hur riksdagen nästan totalt har tömts på innehåll, makt och inflytande", sade hon till Ekot.



Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco, gjorde i våras en snarlik lägesbedömning. Han menar att partiernas makt över vilka som ska stå på valsedlarna har gjort riksdagsledamöterna följsamma och lyhörda inför partiledningarna och samtidigt anonyma för och fjärmade från väljarna.



"Det är inte något B-lag på väg ut, utan snarare personer som ganska kalkylerat gör ett övervägande var de kan få ut mest av sin politiska gärning", säger statsvetaren Lena Wängnerud i SVD-artikeln om avhoppen. Om trenden går mot att fler kalkylerar med att det inte går att uträtta så mycket i riksdagen är det problematiskt. Riksdagsbeslutens kvalitet kan påverkas negativt och granskningen av regeringen bli för tam.



Vad kan göras för att motverka detta? Ett sätt vore att förändra valsystemet i riktning mot ökat personval. Tyvärr finns det inte särskilt mycket som talar för det. Grundlagsutredningen föreslår bara en marginell förbättring. Men om spärrarna togs bort helt och hållet så att partiernas makt över vilka som ska stå på listorna försvann skulle det ge en välbehövlig vitamininjektion till det politiska systemet och göra riksdagen attraktivare.