Se dig i kamelens ögon

Det sägs att arabiskan har mer än tusen ord för kamel. Bara svärdet lär ha lika många adjektiv. På kamelmarknaden i Riyadhs utkant kan även en utomstående ana orsaken – här finns alltifrån kolsvarta, till röda lurviga och snövita kameler. Kamelhandlare Ihab Omran försöker förklara för mig varför kamelen fortfarande är ett dyrt och högt värderat djur i Saudiarabien, trots att han berättar att kameler är både bångstyriga och bestämda och att nomadlivet håller på att förändras. Kamelen är mäktig därför att den är så väl anpassad för att överleva i extrema ökenförhållanden med bland annat näsborrar de kan stänga, stora magar och fötter med två dynförsedda tår som breder ut sig när de går. Kamelmjölk är mycket näringsrik – kamelhandlaren hävdar att med ett glas av denna dryck samt sju dadlar har man näringsmässigt vad man behöver för en dag i öknen. Kamelen själv lär klara sig 20 dagar utan vatten, tack vare sitt unika sätt att lagra fett i pucklar, fötter, ben och mage.

Men kan vi här i ett kyligt Sverige lära något av de tåliga kamelerna? Lite långsökt är att det skulle vara bra att känna till att kameler väljer partner för livet redan när de är två år, att de kalvar om hösten och lever i cirka tjugo år. Liksom att veta att det är honorna som är ridkameler och ofta smyckas med amuletter kring halsen.

Det sägs i arabvärlden att om man vill förstå ett folk, så ska man bekanta sig med deras ordspråk. I både Syrien och Saudiarabien använder man både i litteratur och dagligt tal ordspråk frekvent, i vilka det många gånger förekommer kameler.

Ordspråket "kamelen ser inte sin egen hals" förmedlar att vi kan lära om vår egen kultur i mötet med andra genom att se andra kulturers baksidor, vilka är lättare att se än egna kulturella nackdelar. Slöjan, våld mot kvinnor i hederns namn, kvinnlig könsstympning – det vi uppfattar som skillnader mellan "de andra" och "oss", skulle kunna fungera som avstamp till förståelse i stället för till polarisering och islamofobi.

Ordet kamel betyder "gamla" och "rep" på Jesus språk, arameiska, (lärde jag i Syrien där detta språk fortfarande talas i få städer). Just en annorlunda syn på åldrande och tid kan vara en möjlig lärdom. Kanske finns det i många delar av värden en annan respekt för äldre, för deras livserfarenhet och ett värdesättande av deras perspektiv – som vi tappat i vår kultur i denna tid.

I mötet med andra kulturer, kan vi se och lära känna oss själva både som individer och kulturbärare och se vår relation till nuet. Är vi här och nu, eller ser vi det innevarande ögonblicket som ett hinder som ska övervinnas – med otålighet och stress som konsekvens? Kan vi genom kulturmöten få en mer hälsosam relation till nuet?



Vanja Berggren är lektor i folkhälsovetenskap vid Högskolan Kristianstad och verksam vid King Saud bin Abdel Aziz University for Health Sciences i Riyadh, Saudiarabien.