Centern på väg i rätt riktning

ººLena Ek (C) har tyngd. Hon har manövrerat sig fram till en inflytelserik position i Europaparlamentet under den gångna mandatperioden, och har goda förutsättningar för att få fortsätta sin gärning.

Ingenting i P1-morgons intervju på måndagsmorgonen signalerade heller någonting annat än att hon kommer att fortsätta göra bra ifrån sig.

Visst kan man ha synpunkter på den tolkning Ek väljer att göra av Lavaldomens effekter. Men varje tolkning säger nästan lika mycket om uttolkaren som om vad domen egentligen innebär. Lika villkor på arbetsmarknaden betyder för Ek att de avtal som arbetsmarknadens parter sluter ska omfatta alla som jobbar i landet. Vad som ingår i kärnan menar hon är en avtalsfråga, således att inte enbart minimilön, arbetstid och semester ingår utan även exempelvis olycksfallsförsäkringar. Andra menar att den senare delen faller utanför, eller tar helt avstånd från den fria rörligheten. Marita Ulvskog (S) har till och med gått så långt som till att tala om detta som "människohandel". I stället för att bejaka gränsöverskridande samarbete och dess möjligheter försöker Ulvskog utmåla det som om att villkoren för dem som utnyttjar den fria rörligheten är kriminellt dåliga.

Någon måtta på överdrifterna borde det väl ändå vara.

Det är inte utan att man kopplar ihop S-attackerna mot C med det faktum att partiet har blivit klart borgerligt under Maud Olofssons ledning. Borta är Olof Johanssons velande och Lennart Daléus nja-sägande.

Centern har förvandlats från ett protektionistiskt intresseparti för bönder till ett liberalt alternativ. I vissa frågor, som integritetsskydd och öppenhet, har man till och med blivit det tydligaste av de borgerliga partierna.

I år går C till val under parollen "Europas förenta krafter". Det låter kraftfullt, men fortfarande är kärleken till Europa något ljum. Alliansfriheten spökar och man tar avstånd från eurosamarbetet.

Centern är på rätt väg, men det är avgjort en bit kvar.