Skattechock, nej tack

Det pågår en diskussion om Miljöpartiet som socialliberalt parti – och därmed tänkbar som samarbetspartner till allianspartierna i riksdagen.

Mot detta finns en rad, väl kända invändningar – som den om MP:s märkliga syn på all ekonomisk tillväxt som skadlig. Möjligen kommer de gröna till insikt även i denna fråga, så som man gjorde när det gäller EU. Men klart är att de gröna är mer frihetliga och positiva till såväl friskolor som entreprenörskap än vad både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är.



Ett argument för att MP skulle kunna samarbeta med allianspartierna på riksplanet är att man gör det väl i Region Skåne. Femklövern i majoritet har under mandatperioden klarat av att både hålla samman och driva en borgerligt sinnad politik med hälsoval och effektivisering av verksamheten.

Gruppledaren Anders Åkesson (MP) är också nöjd med allianssamarbetet. Det ger mer utrymme för enskilda individers kreativitet, tycker han. Sakpolitiskt har MP inte fått ut mindre av detta än av det tidigare rödgröna regionsamarbetet. Låt vara att det har funnits slitningar ifråga om satsningen på E 22, men det gör det ju oavsett vilket samarbete MP deltar i. Sammantaget är beskeden från Åkesson välkomna, även om han inte redan före valet vill ge besked om vilka partier han vill samarbeta med under de kommande åren. Man anar att Åkesson här förvaltar sitt partis gamla målsättning om att inte bli en del av blockpolitiken utan vill stå fri för att få största möjliga utdelning. Med andra ord går han på tvärs med sin egen partiledning, och gör det med både gott samvete och bra resultat.

Den självklara invändningen mot att inte före valet ge besked om man efter valet ska stödja en kollektivistisk politik eller en mer frihetlig är att det riskerar att stöta bort väljare. Otydlighet är inte alltid bra. Särskilt inte när regeringsfrågan är lika viktig som sakfrågorna.



Men kan väljarna då dra någon slutsats av hur de gröna har agerat tillsammans med allianspartierna? Absolut. I budgetdebatten i regionfullmäktige på måndagen var det uppenbart att de gröna inte delar Socialdemokraternas och Vänsterpartiets skattehöjariver. I stället ansluter MP sig till den beskrivning som regionstyrelsens ordförande Jerker Swanstein (M) gjorde å majoritetens vägnar när han beskrev oppositionens inställning: "Vi fryser skatteuttaget och utvecklar verksamheterna. Ni fryser verksamheten och utvecklar skatteuttaget."

Regionrådet Gilbert Tribo (FP) var en av många som påtalade att den skattehöjning på 60 öre som S vill se i regionen inte är en isolerad företeelse. Om S tar över på alla politiska nivåer innebär det en trefaldig skattehöjning. För ett par normalinkomsttagare i Kristianstad – med månadslöner på 21 900 respektive 25 600 kronor – skulle det innebära en årlig skatteökning på drygt 12 000 kronor.

Så försvinner både konsumtionsutrymme och köpkraft, vilket lär få negativa effekter på sysselsättningsutvecklingen.

Det intressanta blir därför om skatteuttaget är optimalt: Får skåningarna bästa möjliga välfärd för skattepengarna?

Femklövern har sänkt kostnadsutvecklingen och visat att det går att göra stora effektivitetsvinster.

Men här finns mer att göra, signaler om förändringsarbete att sända – vilket MP borde vara tydlig med att stödja.