I otakt med parti och tid

ººCarl Schlyter (MP), som i dag gästar Kristianstad, var på måndagen först ut i P1-morgons utfrågningar av en rad partiers toppkandidater till Europaparlamentet. Det var lätt förvirrat.

Schlyter gillar inte EU. Han anser att Sverige ska lämna det europeiska fredsprojektet. Samtidigt har det parti han företräder ändrat uppfattning sedan förra valet. Nu anser Miljöpartiet att Sverige har en roll att spela i unionen, till och med att det är en naturlig arena för framför allt miljö- och klimatfrågorna.

Det går självklart att ha respekt för bägge uppfattningarna. Svårigheten är Schlyters. Han tvingas i sin andra mandatperiod att företräda två åsikter på en gång. Därmed förlorar både han och hans parti trovärdighet: Hur ska väljarna veta vilken linje Schlyter prioriterar när han väl sitter i parlamentet? Eller snarare: med vilken entusiasm ska man våga tro att han går till jobbet?

Och, inte minst: Om medlemmarna verkligen menar någonting med att bejaka EU så borde de rimligen kryssa in någon annan än Schlyter.

Det är inte utan att man anar ett visst taktiserande från den gröna partiledningens sida. Man har ändrat uppfattning om EU, men vågar inte stå för det fullt ut av oro för att väljarna inte ska ha hunnit med.