Så hörs din röst bäst

Det har varit – och är! – en ganska bra valkampanj inför valet till Europaparlamentet. Partierna har satsat mer krut på sina kampanjer, och medierna har överlag haft en bra bevakning av partierna, kandidaterna och sakfrågorna.

Om det har fått fler svenskar att inse varför det är viktigt att ta chansen att påverka vem som företräder oss i Europaparlamentet, lär vi få veta på söndag. Fortfarande tyder opinionsundersökningarna på att relativt få svenskar kommer att ta chansen att rösta.

Det har också varit en valkampanj med ovanligt många enfråge- och missnöjespartier, och där de fått ovanligt stort utrymme:

Det nystartade Piratpartiet som driver fildelningsfrågor. EU-kritiska Junilistan, som fick tre men nu har två representanter i parlamentet. Främlingsfientliga Sverigedemokraterna som vill att Sverige ska lämna EU. Feministiskt initiativ, som också har en ledamot i parlamentet, efter att Maria Robsahm (tidigare Carlshamre) lämnat Folkpartiet.

Om valdeltagandet även i år blir betydligt lägre än i riksdagsvalen, kan de små enfråge- och missnöjespartierna få en relativt stor röstandel.

Men vad händer då om kandidaterna från enfrågepartierna blir invalda?

En enskild ledamot som endast driver en eller två frågor har generellt mycket svårt att få inflytande. Det är genom de politiska partigrupperna som en ledamot kan nätverka och driva sina frågor. Och ju större politisk grupp, desto större chans att få stöd för sina idéer.

Både den partigrupp som JL tillhör, EDD, och den grupp som SD vill ingå i, UEN, är små och marginaliserade grupper utan inflytande. I teorin har därför PP och FI bättre förutsättningar, eftersom de vill ingå i någon av de lite större partigrupperna: den liberala, den gröna eller vänstergruppen.

En ledamot från ett litet parti blir inte automatiskt utan inflytande. Centerns Lena Ek är i dag ensam om att representera sitt parti, men hon har fått flera tunga uppdrag i parlamentet, både vad gäller den omfattande kemikalielagstiftningen och de nu pågående internationella klimatförhandlingarna. Den tidigare ledamoten, danska socialliberala Lone Dybkjaer, är ett annat exempel på en ledamot från ett litet parti som lyckats driva igenom flera av sina profilfrågor, framför allt inom jämställdhetsområdet.

Två saker är alltså avgörande för om den kandidat du lägger din röst på framgångsrikt ska kunna driva dina frågor i Europa: den personliga drivkraften med förmågan att nätverka och en stabil politisk plattform.

Enfråge- och missnöjespartier ses oftast med stor skepsis, vilket gör att få andra ledamöter lyssnar på dem.

Så mitt råd är: lägg hellre din röst på ett parti som har ett genomarbetat, heltäckande politiskt program och kan ta ställning i alla de hundratals frågor där parlamentet beslutar. Då får din röst bäst effekt!



Marianne Ekdahl är fri skribent och kommunikationsansvarig på ESS Scandinavia.