En stark tro på människan

I årets mörkaste tid, då vi mellan julstök och klappinköp förväntas tänka lite mer på existentiella frågor – eller åtminstone njuta av livet samtidigt som vi tänker på mindre väl bemedlade, kommer passande nog samtalsboken Personligt (Fri tanke). Föreningen Humanisternas ordförande Christer Sturmark har mött 24 kända personer och fört existentiella samtal, för att "befria samtalet om livsåskådning från teologin", som han säger.

Det är överlag välbehövligt upplysande.

Konflikten mellan tro och vetande är urgammal, men är inte desto mindre i stort behov av att gång på gång väckas till liv på nytt.

Den välredigerade boken med vackra bilder i svartvitt passar utmärkt i läsfåtöljen, gärna med ett tänt ljus intill. Mycket av innehållet är tänkvärt, för att inte säga provocerande, om man nu är lagd åt andra hållet. Men framför allt är det på gränsen till besvärande ovant, trots allt.

Samtal om värderingar och relationer, om uppfostran och auktoritetstro, fyller ett mänskligt behov som vi inte kan bortse från och som religionen allt för länge har haft monopol på. Oavsett trosinriktning har det alltid funnits behov av något eller någon att tro på. Stöd, tröst och förklaringar.



I svensk rikspolitik finns inte något religiöst parti. Inte ens kristdemokraterna driver frågor kopplade till den tidigare statsreligionen mer än på marginalen, trots sitt namn.

På marginalen står för tillfället – och fortfarande – frågan om könsneutrala äktenskap.

I övrigt förknippas kd under Göran Hägglund mer med sin omtalade kampanj för att sänka bensinskatten samtidigt som klimatdebatten blev en väckelserörelse.

Nu kampanjar kd för ett schysstare Sverige. Och då passar man märkligt nog på att trampa lite extra på den partimedlem som i offentligheten har varit tydligast med sin tro.

Lennart Sacrédeus kom på fjärde plats i partiets interna provval inför 2009 års EU-val, men när valberedningen på fredagen presenterade sitt förslag till lista fanns han – till sin egen besvikelse – inte med alls bland de 50 namnen.

Detta är andra gången i rad som kd sidsteppar Sacrédeus.

Inför förra EU-valet vann han provvalet, men placerades ändå bara på tredje plats på partiets valsedel. Och förlorade därmed den plats han hade i Europaparlamentet sedan 1999.

Officiellt hanteras Sacrédeus som han gör på grund av sin EU-kritik. Inofficiellt är det känt att han gärna låter sitt samvete vägleda honom i politiska beslut – oavsett om samvetet följer partilinjen eller inte.

Kristdemokraterna kan kritiseras internt för hur de hanterar sina partiaktivas vilja. Som utomstående betraktare måste jag dock säga att det är berömvärt. Om kd fortsatt vill vara en naturlig del av borgerligheten måste religionen hållas kort. Respekteras, men inte tillåtas få avgörande inflytande över politiken.



Religionsfriheten ska självfallet värnas, men den måste också inordnas under övriga fri- och rättigheter.

Det går för långt när företagare vägrar skriva under kollektivavtal och hänvisar till Bibeln.

Den som har en offentlig tjänst kan inte vägra ta kvinnor i hand och hålla upp Koranen till sitt försvar.

Lika rättigheter innebär att kön inte ska vara ett hinder för ingående av äktenskap.

Eller som Björn Ulvaeus uttrycker det i Personligt:

"Den privata tron ska naturligtvis respekteras – problemet är den politiserade tron, den som går ut över andra människor."