Opinion

En alldeles vanlig kväll

Opinion Artikeln publicerades

Kära läsare, med den här krönikan inleder vi (förhoppningsvis!) ett samtal om vardagen och livet. Om hur det kan te sig, från våra olika, och lika, utsiktspunkter. Vi har ju alla våra poster och positioner i samhällsbygget men i den odramatiska vardagen är vi oftast mer lika än olika. Och i vissa avseenden ser det ruggigt lika ut ...
Min erfarenhet är att de viktigaste samtalen förs vid köksbordet, ofta med dagens tidning närvarande. Vi får impulser. Vi förvånas, förskräcks och förargas. Vi indigneras, imponeras och inspireras, i bästa fall, till nya, egna tankar.
Kanske är ni redan förskräckta över att den där "talibantalande" människan (!) ska få bre ut sig i spalterna men ni kan vara lugna. Jag ska börja lite mjukt, med att berätta en alldeles verklig historia.

Den handlar om en alldeles vanlig familj i ett alldeles vanligt hus i ett alldels vanligt bostadsområde. Mamma och pappa satt och tittade på tv. Mamma sade: "Jag börjar bli trött och det börjar bli sent. Jag tror att jag ska gå och lägga mig."
Hon gick ut i köket och gjorde i ordning några smörgåsar till nästa dags lunch, tömde popcornbunkarna som var urätna, så när på de där kärnorna som alltid blir kvar på botten, tog ut kött ur frysen till middagen dagen därpå, såg efter hur mycket cornflakes det fanns kvar i kartongen, fyllde socker i skålen, satte frukostkoppar och skedar på bordet och gjorde kaffebryggaren klar för nästa morgons kaffe.
Sedan lade hon kläder i torktumlaren, satte igång en ny tvätt, strök en skjorta och sydde fast en lös knapp. Hon tog upp tidningarna som låg spridda på golvet och lade dem i tidningskorgen. Hon samlade ihop leksakerna som låg på bordet, lade ner telefonboken i sin låda, hon vattnade blommorna och nöp av några vissna blad, hon tömde en tvättkorg och hängde upp några handdukar så att de kunde torka ordentligt.
Hon stannade till vid skrivbordet och skrev en lapp till ett av de mindre barnens skola, hon lade fram småpengar till barnen och lirkade i förbifarten upp en bok som hade gömt sig under en stol. Hon skrev ett födelsedagskort till en väninna och frankerade kuvertet, skrev en minneslapp för nästa dag och lade båda bredvid sin portmonä. Sedan tvättade hon ansiktet, smörjde in nattkräm, borstade tänderna och kammade håret.

Gustav (pappan) ropade från vardagsrummet: "Jag trodde du var på väg att lägga dig?" "Jag är på väg", svarade hon. Så hällde hon färskt vatten i hundskålen, släppte ut katten och kände efter så att alla dörrar var låsta. Hon tittade till de mindre barnen, släckte deras lampor, hängde upp deras kläder ordentligt på stolarna, lade några smutsiga strumpor och underbyxor i tvättkorgen. Hon pratade kort med de äldre barnen som fortfarande satt uppe och gjorde läxor.
I sovrummet ställde hon väckarklockan, lade fram kläder till nästa dag och tog överkastet av sängen. Hon kom på tre saker till som hon skrev på minneslappen.
I samma ögonblick stängde Gustav av tv:n och sade till sig själv "Nej, nu vill jag gå och lägga mig." Och det gjorde han.

Gudrun Schyman