Opinion

En månad på kartan

Opinion

I morgon sparkar fotbolls-VM 2010 igång. Världens blickar riktas mot Sydafrika, fullvärdig demokrati så sent som för 16 år sedan. Glädjen är stor. Potentialen likaså.

Åtminstone har det sagts så.

Världens mest uppmärksammade idrottsevenemang – går det att sätta sitt land på världskartan på ett bättre sätt? Det statliga marknadsföringsorganet, Marketing Council of Southafrica, tycker inte det. Man talade länge om fotbolls-VM som en historisk möjlighet, en socioekonomisk accelerator och en språngbräda för Sydafrika som globalt varumärke.

Men ju närmare VM vi har kommit desto mer har skepsisen mot att det verkligen blir så vuxit. Inte nog med att Fifa nogsamt reglerar och tar alla sponsorintäkter, sättet att arrangera detta mästerskap på utraderar också den lokala prägeln på arenorna. Det ska ätas samma kötträtter och drickas samma koladryck oavsett om man befinner sig i Nordamerika, bortre Asien eller södra Afrika.

Ändå lever hoppet. Politikerna anser att VM-turneringen handlar lika mycket om näringspolitik som om idrott.

Revisions- och konsultbyrån Grant Thornton har räknat ut att VM i Sydafrika kommer att öka BNP med 93 miljarder kronor och skapa nästan 700 000 nya jobb, varav 280 000 varaktiga. Det är de siffrorna som tillåts cirkulera i Sydafrika, de som medierna relaterar till.

Samtidigt finns det de som tvivlar. Och ett facit.

I en brittisk studie från 2002 av ekonomiprofessorn Stefan Szymanski, som nyligen gav ut boken Soccernomics, undersöks BNP-statistik för ett 20-tal länder som under de senaste trettio åren har arrangerat fotbolls-VM eller sommar-OS. Slutsatsen är att den ekonomiska tillväxten generellt sett var lägre under VM-åren medan OS inte visade någon effekt alls på BNP, skrev nyligen Di Dimension (4/2010).

German Institute for Economic Research har på samma sätt analyserat Tysklands-VM:s effekter på den tyska ekonomin 2006. Resultatet var detsamma: Kul – inte lönsamt.


Det är inte utan attden som under en tid har levt med den kommunala svenska arenafebern känner igen förhoppningarna från makthavarna.

En ny arena har länge varit svaret på alla framtidsfrågor. De ska lyckliggöra det lokala näringslivet, göra orten attraktiv och generera skatteintäkter.

I en ny rapport från tankesmedjan Timbros Slösa – ombudsmannen mot slöseri med skattepengar – görs en både roande och oroande sammanställning över de glädjekalkyler som gjorts när det offentliga har byggt arenor. I denna är dessvärre Kristianstads kommun ett trist exempel. Det handlar såväl om bristande underlag vid det första beslutet som om att driftskostnader inverkar menligt på den kommunala kärnverksamheten.

Det lär göras fler utvärderingar framöver. Dessvärre lär det vara för sent.

När blickarna från miljoner fotbollsintresserade nu riktas mot Sydafrika står idrottsmännen, spänningen och kampen i fokus. Men efter finalen den 10 juli, när kamerorna har släckts, återstår det att se vilken effekt fotbolls-VM egentligen har haft.

Risken är uppenbar för att hettan på arenorna bara har värmt för stunden.