Respektera den avlidnes vilja

Text: John Nyzell
Publicerad 16 januari 2012 6.30 Uppdaterad 16 januari 2012 8.55

Gästkrönikan.
Hur stort arv kan man kräva av en förälder som man inte har någon kontakt med? Eller en som man aldrig ens har träffat?

Enligt svensk arvslagstiftning kan man i dag inte testamentera mer än 50 procent av sin egendom till någon annan än sina barn. Den lagen borde ändras, skriver advokaten Svante Thorsell (DN Debatt 13/1). Istället borde man ha rätt att ge bort hela sin egendom till den man vill, menar han.

Det är en viktig fråga, inte enbart på grund av att den berör alla på ett eller annat sätt, utan framför allt eftersom den handlar om två mycket viktiga principer: äganderätten och jämlikheten.

Individens rätt att själv avgöra vad som händer med dennes egendom får inte kränkas så fort han eller hon avlider. Att åsidosätta en persons testamente och göra om det som borde vara en frivillig gåva till ett tvång är att visa att äganderätten i Sverige inte behandlas som det orubbliga fundament den borde vara.

Det finns även ett jämlikhetsperspektiv i frågan. I ett samhälle där alla ska ha samma rättigheter och möjligheter kan man inte acceptera lagar som ger vissa människor rätt till mer egendom än andra inte på grund av något de har gjort eller på grund av frivillig generositet utan enbart på grund av deras gener.

Samtidigt får man förstå mångas oro inför en förändrad arvslagstiftning. Faran finns att någon politiker kan få för sig att orättvisan i den nuvarande lagen inte kommer från inskränkningen av individens frihet utan från att man får ge sin egendom till någon annan än staten - en person kan ju få mindre än en annan!

Men så länge argumenten i debatten bygger på en klar principiell grund har vi allt att vinna på en diskussion om hur önskvärd den här anakronismen egentligen är.

John Nyzell, praktikant på ledarredaktionen

Större eller mindre text



Mest läst på Gästkrönikan
Läsarpulsen
Toppnyheterna just nu