Förarlöst parti fullt av nej-sägare

Det är så sant. Men ibland kan det vara helt tomt och innehållslöst att uttala det uppenbara.

På måndagen kom inga nya besked från partiets högsta ledning, det verkställande utskottet, mer än att arbetet är igång att få fram en ny parti­ledare. Om det blir en kort eller lång process får partistyrelsen ta ställning till på fredag när den sammanträder.

Annars var måndagen nej-sägarnas stora dag. I princip alla kandidater som blivit tillfrågade av Ekot om de vill bli partiledare svarar samma sak: Nej.

Förvisso är det en paradgren inom socialdemokratin att inte offentligt yttra någon som helst vilja att aspirera på den högsta posten. Men det är också ett symtom på något mycket djupare på problem. Vid ett tillfälle när partiet som mest en samlande kraft i en ny partiledare, ja då sviker i stort sett alla möjliga kandidater.

Några anger att de inte kan ställa upp på grund av de jobb eller uppdrag de har för tillfället. Ett par kandidater säger sig inte vara aktuella eftersom de inte kan axla ledarrollen. Andra kandidater säger bara tvärt nej.

Kan det vara så uppdraget som Socialdemokraternas partiledare är för tungt? Eller kan det vara så att man skyr det eftersom uppdraget är nästintill omöjligt, att åter göra Socialdemokraterna till ett statsbärande parti? Den drömmen går inte ihop med verkligheten. Viktigaste är nog att företrädarna tar bladet från munnen. Öppenhet är det enda rätta för ett så slutet parti som Socialdemokraterna.