Underförstått: det finns inget alternativ till alliansen, sedan det rödgröna samarbetet avvecklades efter valet 2010.
Det borde finnas skäl att visa större ödmjukhet vad gäller regeringsfrågan 2014 från alliansens sida. Enligt flera av de senaste opinionsmätningarna skulle Kristdemokraterna hamna utanför riksdagen och i Demoskops senaste mätning skulle även Centerpartiet åka ut (3,5 procent). En allians minus ett – eller två! – partier skulle inte vara något starkt regeringsalternativ.
Visst är det så att mycket kan hända på drygt två år och opinionsmätningarna sommaren 2012 kan därmed komma att ligga långt från valresultatet 2014. Men opinionssiffrorna har med stor tydlighet visat på en över tid ganska bestående trend: de tre små allianspartierna för en tynande tillvaro i skuggan av de stora Moderaterna.
Och här infinner sig nästa utmaning för Alliansen inför 2014: det gäller för de tre små partierna att tydligt finna sina egna profiler och budskap för att locka väljare utan att det leder till alltför mycket av konflikt med övriga allianspartier, inte minst med M. Tankarna går till sagan om de tre små grisarna, som med sina olika husbyggen försöker undgå att slukas av den stora stygga vargen.
Under Almedalsveckan deklarerade Moderaterna att de vill skapa en jobbpakt, en 2000-talets version av Saltsjöbadsandan, där fack och näringsliv ska jobba tillsammans för att skapa nya jobb. Ska det lyckas får man inte gå för hårt fram mot grundbultarna i den svenska modellen: en uppluckring av las-reglerna lär till exempel bli tufft för facket att svälja.
Samtidigt var det bland annat just ändringar i arbetsrätten som förespråkades av såväl Folkpartiets Björklund som Centerns Lööf i deras respektive Almedalstal. Lööf talade varmt om den så kallade ”flexicurity”-modellen som tillämpas i Danmark, och som bygger på en mer flexibel arbetsrätt. Något Reinfeldt och Borg hittills varit emot. Även Hägglund – som främst använde sitt Almedalstal till att prata familjepolitik – har tidigare gjort utspel i linje med Lööfs och Björklunds.
I fallet med alliansen kompliceras liknelsen med de tre små grisarna och vargen av att de tre små partierna och ”vargen” trots allt är kompisar, och förväntas samarbeta. Hittills har M ofta styrt och ställt, men om de tre småpartierna nu är på väg att hitta en gemensam linje vad gäller den i svenska val alltid stora jobbfrågan, så kan det bli svårare för M att bortse från dem.
Frågan är om Moderaterna är beredda att riskera jobbpakten för borgfred inom alliansen. Eller med andra ord: kommer vargen att på allvar släppa in de små grisarna i jobbfrågan eller fortsätta att blåsa ner deras hus?
Malena Rosén Sundström är lektor i statskunskap vid Lunds universitet
% är glada
% är likgiltiga